høyeste årsak som den forutsetning vi etter vår erkjennelsesevnes art må anta for et slikt system — men uten at noe er sagt om en slik årsaks eksistens. Kant kjenner imidlertid også en moralsk t., hvor dels mennesket settes som formål for tingene i verden, dels tingene som formål for mennesket. Denne moralske t. har to meget viktige funksjoner: den formidler mellom det formale imperativ og det konkrete handlingsinnhold, og den leverer det gudsbevis naturens t. ikke maktet. I naturfilosofien fikk t. ny aktualitet dels gjennom den Aristoteles-orienterte filosof Trendelenburgs behandling av formälsbegrepet i sin »Logische Untersuchungen», dels gjennom evolusjonismen (se Naturvitenskap og kristendom) og neo-vitalismen (se Vitalisme). Den søkes uttrykt ved begreper som helhetskausalitet og entelechi (Driesch), Zielstrebigkeit (v. Baer), retning (Høffding, Goldscheid), teleokline funksjoner (Kohnstamm). En teleologisk betraktning betyr ikke lite for det religiøse innslag i vår tids naturvitenskapelige tenkning (Planck, Einstein). I teologien er det for tiden liten sympati for en optimistisk monisme* i naturbetraktningen, men kristen fromhet vil alltid bevare undringen og takknemligheten over alt det i skaperverket som vitner om Skaperens visdom, hans forsyns godhet og herligheten i det siste telos. For den teologiske erkjennelseslære har H. Ording søkt å gjøre begrepet t. fruktbart ved å bestemme de religiøse utsagn som » teleologische Urteile». Litt.: A. Stadler, Kants Teleologie und ihre erkenntnistheoretische Bedeutung (2. ed. Berlin 1912); H. Ording, Untersuchungen über Entwicklungslehre und Teleologie mit Rücksicht auf die theologische Erkenntnis (diss. Kristiania, Berlin 1921); dens., Dogmatisk metode (Oslo 1939); J. B. Hygen, Moralen og Guds rike. Teleologiske problemer i den kristelige etikk (diss. Oslo 1948; med begrepsanalyser og litteratur). J. B.H. TEMPEL, lat. templum, ursprungligen betecknande ett område, som augurerna i det gamla Rom utstakade vid sin fågelskådning. Jfr grek. ~éuevocs, sakral plats. Senare kom 853 TEMPEL t. att avse det gudahus, som uppfördes på det heliga området. T. finnas inom alla högre religioner. Från början ha de varit rum för gudabilder eller för kultsymboler och icke gudstjänstlokaler för menigheten. Offer har vanligen burits fram och förbränts på ett altare utanför t. på den heliga platsen. T. ha varierande utseende och karaktär allt efter de olika religionernas egenart och menigheternas allmänna kulturnivä. Ursprungligen byggdes t. i stil med boningshusen. De voro då av mycket enkel beskaffenhet, både vad avser form och utrustning. Efterhand blevo de emellertid konstfärdigt och dyrbart utsmyckade. Från antiken känna vi bl.a. Marduks praktfulla tempelkomplex i Babylon med dess imponerande torn, ziąąurat. Tornet, som efterliknade ett berg, hade överst ett kapell. Från detta ledde trappor ned till en byggnad på marken, där gudabilden var placerad i ett mörkt rum. Man tänkte sig, att guden steg ned på »tempelberget», fortsatte via trapporna till nämnda rum och tog sin boning i gudabilden. Egypten uppvisar i historisk tid monumentala t. med höga portaler, förgårdar och pelarhallar. Den betydelsefullaste lokalen i t. var den mörka cellan, där gudabilden förvarades. De typiska grekiska t. bestodo av en anhopning byggnader, med rum också för lägre gudomar och heroer, mysteriehallar, skattkammare o.s.v. T.i det klassiska Rom voro uppförda på en hög sockel och anses vara av etruskisk typ. Trappor ledde upp till ingångsporten. Bl.a. iIndien ha t. ofta byggts i anslutning till en helig grotta. Israels t. Under ökentiden hade Israels stammar liksom många andra nomadfolk en portabel helgedom. Man kände också heliga platser. Det viktigaste kultföremälet var arken, som förvarades i ett tält. Där uppenbarade sig Jahve. Efter bosättningen i Kanaan placerades arken i en helgedom i Silo. Det var fråga om ett regelrätt t., låt vara av anspråkslös typ. Enligt 2 Sam. 6 förde konung David arken till Jerusalem och lät iordningställa ett tält för den. Hans avsikt var att senare bygga ett t. Material samlades för bygget, som emellertid kom till 854