TEODICE Jakob Tengström. Oljemålning av G. W. Finnberg från 1826. Som ordf. i de fyra kommittéer, som arbetade för ny kyrkohandbok, psalmbok, katekes och kyrkolag, verkade T. för kyrkliga reformer. Ingen av dessa kommittéer nådde dock på hans tid bestående resultat. Men kort efter T:s död utkom (1836) en stor finsk provpsalmbok. T. deltog i riksdagen i Norrköping 1800, och var prästeståndets talman vid lantdagen ì Borgå 1809, där han spelade en bemärkt roll. Han blev mycket klandrad för sin medgörliga hållning under 1808—09 års krig, hedrad däremot av landets nya herrar. Pessimism i fråga om krigets utgång och tidens nyttighetssynpunkter bestämde honom. Ärkebiskop T. representerade en moderat neologisk ståndpunkt. Rikt begåvad och fint bildad, mångsidigt intresserad och aktiv som han var, framstår han som landets mest betydande kyrkoman på sin tid. Litt.: M. G. Schybergson, J. T:s vittra skrifter i urval med en lefnadsteckning (Helsingfors 1899); G. Nikander, J. T. såsom akademisk lärare och biskop intill 1808 (diss. Helsingfors 1913); 859 E. Anthoni, J. T. och stiftsstyrelsen i Åbo stift 1808—1832 (1, diss. Helsingfors 1923; 2, Helsingfors 1928); Y. Alanen, J. T. (i M. Agricolasta E. W. Pakkalaan, Helsingfors 1947); G. 0. Rosenqvist, Ärkebiskop J. T:s arbete för våra kyrkliga böckers förnyande (Protokoll vid synodalmötet i Borgå 1932); dens., Det liturgiska arbetet i Finland 1, Tengströms kommitté och frågans läge under 1800-talets förra del (Åbo 1935). G.O. R. TEODICÉ, af græsk ®0eós, Gud, og diuaroðy. retfærdiggøre eller erklære retfærdig, er siden Leibniz benævnelse på de forsøg, der har været gjort på at forene tanken om Guds almagt og algodhed med lidelsens og det ondes faktum. Lidelsen* (»das Uebel») lader sig sikkert bringe ind under en eller anden teleologi, fordi den tjener som indikator for sygdom og dermed angiver, at der er fare på færde, og fordi det næppe er muligt, jfr. forholdsloven, at opfatte lyst, hvis der ikke også gaves lidelse eller ulyst. Anderledes forholder det sig med det onde (»das Böse»). Det lader sig næppe inordne i nogen teleologi, fordi det skyldes en viljesafgørelse, der bestemmer sig imod det gode og ikke kan begrundes rationelt. Det onde er det irrationale, om hvilket vi blot kan sige, at det ikke skulle være, skønt det faktisk er. Det er det, som er Guds vilje imod og er det uden grund. Hvis man som Hegel vil lade lidelsen og det onde tjene til det godes fremme og betinge den historiske og logiske udvikling i tilværelsen, ville det onde være rationaliseret og dermed anerkendt som noget berettiget og nødvendigt, som skulle være. Modsætningen mellem godt og ondt bliver relativ og ikke absolut, idet en højere enhed omfatter dem begge. Dualismen mellem ondt og godt vil være afløst af en monisme, der lader alt være af Gud. De første forsøg på en t. finder vi i det Gamle Testamente. I Salme 37 fortrøster den fromme lidende sig til, at bladet nok til sidst skal vende sig, medens Salme 73 lader den fromme nøjes med Guds nærhed. selvom det går galt på den ydre front. Jobs bog (kap. 38 ff.) siger, at mennesket ikke kender Guds planer, og følgelig må det heller ikke kritisere hans dispositioner, ikke engang de der synes uretfærdige. Prædikeren 860