I striden mellem disse standpunkter har spørgsmålet om t.s forhold dels til kirken og dels til almindelig videnskab spillet en betydelig rolle. I Skandinavien har især den lundensiske t.s forsøg på at hævde t. som forudsætningsfri videnskabelig analyse af troens egen synsmåde uden religiøs stillingtagen til dens sandhed vakt stor opmærksomhed. Herimod står den dialektiske t.s opfattelse af t. som en kirkelig funktion. Se også Dialektisk teologi, Kristendomens väsen, Lundateologi og art. om de forskellige teologiske discipliner. Litt.: F. Schleiermacher, Kurze Darstellung des teologischen Studiums (2. ed. Berlin 1930; klassisk); A. Nygren, Religiöst apriori (diss. Lund, Sthm 1921); dens., Dogmatikens vetenskapliga grundläggning (Sthm 1922); R. Bring, Till frågan om den systematiska teologiens uppgift (Lund 1933); dens., Teologi och religion (Lund 1937); J. Cullberg, Religion och vetenskap (Sthm 1930); M. Dibelius, Wozu Theologie? Von Arbeit und Aufgabe theologischer Wissenschaft (Leipzig 1941); G. Wingren, Predikan (Lund 1949); dens., Teologiens metodfråga (Lund 1954); H. Ording, Dogmatisk metode (Oslo 1939); R. Hauge, Gudsåpenbaring og troslydighet (Oslo 1952); G. Brøndsted, Historisk bibelsyn (Khvn 1925); dens., To verdenssyn — to sprog (Khvn 1955); H. Neiendam, Kritik og tro (Khvn 1924); J. Sløk, Forsynstanken (diss. Khvn, Hjørring 1947); dens., Die Formbildungen der Sprache und die Kategorie der Verkündigung (Khvn 1951); E. Thestrup-Pedersen, Eksistentialisme og kristendom (Khvn 1956); K. Barth, Die Theologie und die Kirche (München 1928; dial.); dens., Kirchliche Dogmatik I:1 (München 1932; dial); E. Brunner, Erlebnis, Erkenntnis und Glaube (3. ed. Tübingen 1923; dial.); dens., Wahrheit als Begegnung (Zürich 1938; dial.); Ħ. Diem, Theologie als kirchliche Wissenschaft 1 (München 1951), 2 (Dogmatik) (München 1955); K. Heim, Glaube und Denken (4. ed. Hamburg 1938); Kerygma und Mythos udg. af H. W. Bartsch, 1—3 (Hamburg 1948—54); flere forf.; vigtig til »afmytologiseringen»). R. P. TEOLOGISKA FAKULTETER I NORDEN. Ända från universitetens uppkomst under medeltiden har teologien och de teologiska fakulteterna haft en framskjuten plats vid dem. Teologiska, juridiska och medicinska fakulteterna utgjorde tidigare de »högre» fakulteter, som byggde vidare på den grund- 28 865 TEOLOGISKA FAKULTETER I NORDEN läggande undervisningen i filosofiska fakulteten. Länge betraktades universiteten främst som utbildningsanstalter för präster. Teologiens vetenskapliga konsolidering och kyrkans förbindelser med stat och folkliv motivera prästutbildningens förläggning till universiteten. Den praktiska utbildningen ges i Norden antingen helt inom fakultetsundervisningen eller inom praktisk-teologiska seminarier eller institut, som äro nära anslutna till resp. fakultet. Danmark. Köpenhamns universitet, som grundlades 1479, erhöll först efter reformationen nämnvärd betydelse. I sin tidigare utveckling visar dess teologiska fakultet intim kontakt med tysk filosofi och teologi. Genom H.N. Clausen (1822—74) fick Schleiermachers teologi en ledande ställning. Fakultetens främste professor under 1800-talet var emellertid H. L. Martensen* (1840— 534), en representant för förmedlingsteologien* med inslag av den hegelska filosofien. Hans arbete »Den kristelige Dogmatik» väckte uppmärksamhet långt utanför landets gränser. Martensen gav sin fakultet en framträdande plats vid universitetet. Bland senare betydande lärare vid fakulteten märkas dogmatikern P. Madsen (1875—1909), som kom att påverka en hel generation av präster, F. Buhl (1880—1890), företrädare för orientalisk filologi och gammaltestamentlig exegetik, vidare kyrkohistorikerna V. Ammundsen (1901—1923) och J. Oskar Andersen (1908—1936) samt systematikern E. Geismar (1921—1938), genom vilken Kierkegaards tankar gjordes fruktbara för teologien. — 1955: 9 professurer, 1 lektorat, 2 universitetsadjunkter, 4 undervisningsassistenter; c:a 260 studenter. Vid Aarhus universitet, som tillkommit på enskilt initiativ med stadens ekonomiska stöd, men genom lag av 1931 åtnjuter understöd även av staten, tillsattes 1938 den första teologie professorn. 1942 konstituerades en teologisk fakultet, som under de följande åren nådde sådan fullständighet, att 1945 första gången teologisk ämbetsexamen kunde äga rum. — 1955: 5 professurer, 2 lektorat, 1 universitetsadjunkt, 4 undervisningsassistenter; 144 studenter. 866