TESSALONIKERBREVEN giske skoledager (Oslo 1947; populær); G. Bardy, art. Tertullien i Dictionnaire de théol. cathol. 15:1, Paris 1946). E. M. TESSALONIKERBREVEN stå enligt gammal tradition sist bland de paulinska församlingsbreven. Denna placering beror på att man i stort sett ordnat breven i storleksordning. Skulle man i stället ordna dem kronologiskt skulle Tessalonikerbreven stå först. Ty de äro de äldsta bevarade Paulusbreven och därmed de äldsta kristna skrifter, som äro kända. Båda breven äro riktade till »tessalonikernas församling» och ha tre avsändare, Paulus, Silvanus och Timoteus. I 1 Tess. få vi höra, att Paulus — av allt att döma ganska nyligen — bragt evangeliet till Tessalonika (det nuvarande Saloniki) och där grundat en väsentligen hednakristen församling (jfr 1:9 och 2:14). Vid förhållandena i Tessalonika uppehåller sig Paulus i brevet utförligt, vi få höra om hans egen (och medarbetarnas) förkunnelse där (1:4 f., 2: 1—13), om församlingens tro (1:2—10) och om den förföljelse, som man fått utstå (2: 14). Detta har väckt apostelns oro och han har från Aten sänt Timoteus till Tessalonika (3: 1 f.). När brevet skrives har Timoteus kommit tillbaka med goda underrättelser (3: 6) och är nu med bland brevets avsändare. Dessa meddelanden stämma i stort sett ganska väl överens med Apg. 17: 1 f., enligt vilket Paulus samman med Silas (kortform för Silvanus) och Timoteus kom från Filippi till Tessalonika, där de »under tre sabbater» predikade i synagogan. Av brevets egna uppgifter måste man antaga, att det är skrivet från Korint — sannolikt år 50. Men genom 1 Tess. 3:1 är det tydligt, att Timoteus rest mer än Apg. synes förutsätta. Han har rest med Paulus till Aten — eller kommit efter dit med de nämnda underrättelserna från Tessalonika, sänts tillbaka och så kommit efter till Korint, som Apg. 18:5 berättar. Anledningen till att Paulus skriver 1 Tess. behöver i och för sig inte vara någon annan än önskan att åter träda i förbindelse med församlingen som ersättning för en resa till Tessalonika, som han blivit hindrad från (2:18). Men därtill kommer den omtalade 875 förföljelsen och att oro uppstått i församlingen därav att några medlemmar dött — man hade tydligen trott att Jesu ankomst var nära förestående och att alla döpta skulle uppleva den. Med anledning härav meddelar Paulus som »ett ord från Herren» att de som dö ingalunda skola komma efter de levande. Men om tid och stund vet ingen (4:13—5: 11). I 2 Tess. är läget i stort sett detsamma som i 1 Tess. Paulus är fortfarande samman med Silas och Timoteus (1:1). Brevets innehåll ansluter sig också till stor del ganska nära till 1 Tess. — jfr t. ex. 1 Tess. 1:2 f. och 2 Tess. 1: 3 f. Men i ett avseende synes 2 Tess. stå i en viss motsättning till 1 Tess. Medan vi i 1 Tess. 5:2 läsa, att Herrens dag kommer oförberett som en tjuv om natten, få vi i 2 Tess. höra om flera betingelser: Innan Herren kommer skall först den laglöse (jfr Antikrist) träda fram, och innan han kommer, måste först »den som håller tillbaka» eller »det som håller tillbaka» (2:6 f.) röjas ur vägen. Vad detta syftar på har man haft flera gissningar om. En omtyckt lösning har varit att låta orden syfta på det romerska kejsardömet, som genom sin ordning trots allt hindrat laglöshetens fulla utbrott (jfr Rom. 13). Enligt en annan skulle orden åsyfta evangeliets predikan: evangeliet måste först predikas för alla folk (Mark. 13: 10), vilket lett till att man t. o. m. utpekat Paulus som »den som hindrar». Hur därmed än må förhålla sig, så synes det råda en viss spänning mellan tanken i 1 Tess., Herren kommer oförberett, och 2 Tess., där Herrens ankomst föregås av flera förebud. Även en del andra ting ha väckt undran: Är det inte egendomligt, att Paulus skulle skriva två brev till Tessalonika, som — bortsett från den nämnda eskatologiska undervisningen — äro så lika varandra? Vidare: Kan man tilltro en jude ett så våldsamt utbrott mot judarna som 1 Tess. 2:15? Förutsätta inte orden i 1 Tess. 2: 16: »Dock, vredesdomen har kommit över dem i all sin stränghet» Jerusalems förstöring år 70? Och är det inte märkligt, att Paulus räknar med möjligheten av förfalskade brev från ho- 876