nom redan medan han skrev ett av sina första brev (2 Tess. 1:2). Dessa svårigheter har man försökt lösa på olika sätt. BI. a. har man räknat med interpolationer (särskilt 1 Tess. 2:16). Åtskilliga forskare ha också antagit, att hela 2 Tess. är oäkta. Andra ha försökt andra lösningar, t. ex. att 2 Tess. skrivits före 1 Tess. — något som i och för sig inte är orimligt, då ordningsföljden i vår kanon helt enkelt beror på att 2 Tess. är kortare än 1 Tess., men som av andra skäl är föga sannolikt. De flesta antaga dock att båda breven äro äkta, och att 2 Tess. skrivits ganska kort efter 1 Tess., kanske med anledning av att man förstått 1 Tess. annorlunda än Paulus avsett. I brevens språk och tankar finns knappast något som talar mot att Paulus skulle vara författaren. Visserligen möta vi inte så karakteristiska utslag av paulinskt tänkande som i Rom., Gal. och 1—2 Kor. men breven bära dock en starkt paulinsk prägel. Litt.: E. v. Dobschütz, Die Thessalonikerbriefe (Kritisch-exegetischer Kommentar zum N. T., 7 ed. Göttingen 1909). O. L. THOMANDER, Johan Henrik (1798—1865), biskop och politiker. T. blev student i Lund 1812, docent 1826, prof. i pastoral teologi 1833, i dogmatik och moralteologi 1845, domprost i Göteborg 1850 och biskop i Lund 1856. Ledamot av riksdagarna 1840—57, ledamot av Svenska akademien 1855. T. intar som teolog, förkunnare, kyrkoreformator och politiker en framträdande plats i 1800-talets svenska kyrkoliv och samhällsdebatt. Från sin ungdom var T. djupt engagerad i den nyromantiska strömningen, vars litterära stil och platonsk-idealistiska åskådning präglade hans författarskap. Litterär berömmelse vann han genom sina översättningar av bl. a. Shakspeares och Byrons dramer samt genom sin kyrkliga och politiska vältalighet. Från kontakten med den unga romantiken bevarade T. ett karakteristiskt frihetspatos. Som politiker och samhällstänkare var han liberal. I riksdagen framträdde han som en av det liberala partiets ledare och framlade bl. a. förslag till ny representationsordning. 877 THOMANDER J. H. Thomander. Litografi av L. Fehr 1826. T:s kyrkliga reformtankar utgingo från en naturrättsligt-liberal samhällssyn men sammanhängde också med en spiritualistisk kristendomstolkning och ett anmärkningsvärt intresse för den kristna mystiken. T. hade förutsättningar att förstå väckelserörelserna i samtiden. Han stödde bl. a. deras krav på konventikelfrihet. Detta »religionsfrihetskrav» stred inte mot den lutherska bekännelsen, kring vilken T. energiskt höll vakt. Närmast i anledning av väckelsefolkets kritik mot de kyrkliga böckerna utarbetade T. en övers. av N. T., en katekes och tillsammans med P. Wieselgren en omarbetning av den wallinska psalmboken. Som teolog gjorde T. eljest framför allt sin insats genom »Theologisk Quartalskrift», som startades och utgavs efter modernt vetenskapliga principer av T. och H. Reuterdahl* (1828—32 och 1836—39). T:s kyrkliga reformförslag avsågo att göra kyrkans egna organ och arbetsuppgifter strängt åtskilda från samhällets borgerliga område. Samhällets differentiering under 1800-talets förra hälft syntes framtvinga en sådan uppdelning. Kyrkan borde få själv- 878