THOMAS ständighet för sina inre, specifikt religiösa angelägenheter, men i det yttre samtidigt bevara sin karaktär av statsinstitution. T. framlade sina förslag i ett utkast till ny kyrkolag 1837, som blev grundläggande för kyrkolagskommitténs fortsatta arbete. T. drog här bl.a. upp en gräns mellan kyrkliga och borgerliga ärenden i kommunalstyrelsen och framlade ett förslag till allmänt kyrkomöte. Sitt kyrkoprogram förfäktade T. både i riksdagen och i särskilda skrifter (» Om svenska kyrkans och skolans angelägenheter» 1853; »De kyrkliga frågorna» 1860). I dessa riktar han en häftig kritik mot de konservativa kyrkoledarna, fr. a. H. Reuterdahl och den lundensiska »högkyrkligheten». Men han tog också avstånd från den lågkyrkliga fraktion, som hämtade sina ideal från den skotska frikyrkan. Litt.: Bibliografi: S. Colliander, J. H. T:s skrifter (Lund 1942); T:s skrifter utgåvos vidare i tre band, Lund 1878—79. Biografi: N. Algård, J. H. T (diss. Uppsala, Sthm 1924). Se vidare 0O. Hippel, Kyrkolagskommittén 1824—1846 (diss. Göteborg 1914); E. Newman, Gemenskaps- och frihetssträvanden i svenskt fromhetsliv 1809—1855 (Lund 1939); S. Kjöllerström, Den svenska statsreligionen (i Svensk tidskrift 1945); dens., Konung och kyrkomöte 1529—1863 (i Festskrift till Gottfrid Carlsson, Lund 1952); dens., Kyrka och stat i Sverige efter reformationen (i Svensk teol. kvartalskr. 1953); A. Arvastson, Den Thomander— Wieselgrenska psalmboken (diss. Lund, Sthm 1949); A. Sandevall, Separatismen i övre Norrland 1820—1855 (diss. Uppsala 1952); P.-0. Ahrén, Kyrkomöte och synodalförfattning (diss. Lund 1956). L. 0. THOMAS, apostlen. I N.T.s lister over de tolv apostle nævnes T. som nr.6 (Ap.G. 1: 13), 7 (Matt. 10:3) eller 8 (Mark. 3:18; Luk. 6: 15) ; udover disse lister oplyser de 3 første evangelier intet. Joh. omtaler T. ved 4 lejligheder: under Jesu samtale med disciplene før Lazarus opvækkes (11:16 siger T: »lad os gå med for at vi kan dø med ham» — det er næppe udtryk for vilje til efterfølgelse, men for skuffelse), under afskedssamtalerne (14:5: »Herre, vi ved ikke hvor du går hen; hvordan skal vi finde vejen?»), ved Jesu åben- 879 baring efter opstandelsen (20:24—29), og ved mødet med ham ved Tiberiassøen (21:2). Navnet T. findes som græsk mandsnavn, men falder sammen med det aramaiske teoma’, »tvilling», der efter N.T. er apostlens virkelige navn, ikke tilnavn. I Joh. 11: 16; 20:24 og 21:2 oversættes det til græsk med Díiðvpoc, tvilling. Fortolkere har tit opfattet dette som en hentydning til T.s tvesind, men det er usikkert. Af N.T.s omtale af T. kan intet sluttes om hans liv, efter almindelig opfattelse heller ikke om hans karakter eller hans forhold til Jesus; i Joh. er han blot den typiske discipel, der tvivler. Fra de første kristne århundreder findes forskellige overleveringer om T.; en række Jesusord udenfor N.T. er henvendt til bl.a. T. (Oxyrrh. Pap. 654). Der tillægges ham et evangelium og en apokalypse, og T.-akterne beretter om hans senere skæbne. Især den syriske kirke har mange traditioner om T.: han skal have heddet Judas, været Jesu tvillingbroder, have prædiket i Syrien og være jordet i Edessa; senere lader man ham fortsætte til Partien og Indien, hvor de Thomaskristne (se Monofysitiske kirker) kalder sig efter ham, og hvor han skal have lidt martyrdøden og være begravet; denne overlevering forenes med Edessatraditionen ved at T.s ben påstås at være flyttet (de vises nu i Ortona i Italien). Alt dette er legender, fulde af modsigelser, og det er tvivlsomt om der er noget som helst historisk grundlag. Joh.s interesse for T. kunne skyldes, at han har opholdt sig i de egne, hvor evangeliet opstod, det være sig Lilleasien eller Syrien; den syriske kirkes forkærlighed for T. taler for Syrien. Litt.: Se fortolkninger til Johannes ev. B. N. THOMAS A KEMPIS (omkr.1380—1471), tysk-nederländsk mystiker och uppbyggelseboksförfattare. T., som egentligen hette Thomas Hemerken (lat. Malleolus), föddes i Kempen mellan Düsseldorf och Köln och kom 13-årig till den berömda skola, som det gemensamma livets bröder grundlagt i Deventer i Holland. 1399 ingick han i augustinklostret på Agnetenberg vid Zwolle, där han, de sista årtiondena såsom subprior (prästvigd 1414), tillbragte sin återstående levnad, 880