THOMAS AV AQUINO svenska 1741 och blev senare spridd i många nya uppl. i Litt.: T:s Opera omnia utgåvos i Freiburg in Br. i 7 band av M.J. Pohl (1902—22). — Litteraturen om T. är f.ö. mycket omfattande; här endast ett urval: K. Hirsche, Prolegomena zu einer neuen Ausgabe der Imitatio Christi nach dem Autograph des T. 1—3 (Berlin 1873—94); J. E. G. de Montmorency, T., his age and his book (London 1906); J. van Ginneken, Geert Groote’s levensbeeld naar de oudste gegevens bewerkt (Verhandelingen d. Nederl. akad. van wetensschappen, Afd. Letterkunde. N.R.D. 47:2, 1942, jämte där anf. tidigare i samma serie offentliggjorda arbeten av Ginneken); Die Nachfolge Christi oder das Buch vom innern Trost von Gerrit Grote. Erklärt durch F. Kern (Olten 1947); B. Olsson, Från Martin Luther till Sven Lidman (Lund 1943). B. O. THOMAS AV AQUINO tillhörde en förnäm italiensk-normandisk adelssläkt och föddes 1225 (1224?) i borgen Roccasecca nära staden Aquino mellan Rom och Neapel, därav tillnamnet. Från femårsåldern uppfostrades han i benediktinerklostret Monte Cassino och började 1239 sina filosofiska studier vid universitetet i Neapel, där han första gången lärde känna Aristoteles’ skrifter. Mot familjens vilja inträdde T. 1244 i dominikanorden (se Tiggerordner), varefter han i Paris och Köln fortsatte sina studier för Albertus Magnus, ordens främste lärare. 1252 äterkom T. till Paris, passerade snabbt de förberedande graderna och blev 1256 magister. Åren 1259—69 vistades han i Italien, bl.a. som lärare vid kurian, varpå följde en ny period av intensiv lärarverksamhet vid universitetet i Paris, till dess han 1272 kallades till Neapel för att grundlägga och leda sin ordens studiecentrum där. Han dog 1274 på en resa till generalkonciliet i Lyon, dit han kallats av Gregorius X. Beträffande de teologiska och filosofiska huvudtankarna i T:s för framtiden så betydelsefulla åskådning hänvisas till art. Skolastikken. T:s liv sammanfaller med de nygrundade universitetens blomstringsperiod och var helt vigt åt-den akademiska lärarverksamheten. Detta präglar också hans litterära produktion, som var ytterst omfattande och 883 enligt den officiella förteckningen omfattar ett 70-tal arbeten. Bland dessa intar bibelkommentarerna en särställning, då de direkt framgått ur T:s ordinarie undervisning såsom »magister in sacra pagina». Från T:s eget manuskript finnes bevarade komm. till Jes., Jer., Klag., Job, Rom., 1 Kor. 1—7: 14, medan komm. till Ps., Matt., Joh., 1 Kor. 11— 16, de återstående paulinska breven samt Hebr. bevarats i trogen avskrift av åhörare. T:s exeges utmärkes av ett markerat avståndstagande från den annars så förhärskande allegoriska tolkningen. Från den direkta undervisningen stammar också kommentarer till Lombardus’ sentenser, till en lång rad av Aristoteles’ skrifter samt till Pseudo-Dionysius och Boëthius. Förutom den fortlöpande kommentaren till en föreliggande text (»lectio») framväxte vid universiteten även en annan, av T. särskilt omhuldad undervisningsform, nämligen disputationen, där speciellt svåra och omtvistade problem efter en förberedande behandling av en biträdande lärare, »baccalaureus», slutgiltigt utreddes av magistern själv i en »determinatio magistralis». Ett direkt skriftligt resultat av de regelmässiga disputationerna är de s.k. »Questiones disputatae», bland vilka främst märkes den omfångsrika »De veritate» från T:s första år som magister i Paris (1256—59). Från de vid påsk- och jultiden avhållna disputationerna »de quodlibet» (»om vad som helst»; där åhörarna hade initiativet) stammar »Questiones quodlibetales». Utanför den egentliga undervisningen faller det emot araberna riktade apologetiska arbetet »Summa contra gentiles» (från åren 1258—64), ofta missvisande kallat »den filosofiska Summan», samt T:s främsta verk, »Summa theologia e». Den påbörjades o. 1267 som ersättning för en av T. planerad och redan begynt revision avy den tidigare Sentenskommentaren och avsågs ersätta Lombardus såsom nybörjarbok i det teologiska studiet. Genom detta arbete, som i sin klara uppbyggnad betecknar skolastikens höjdpunkt, framstår T. såsom den medeltida teolo- 884