TITUSBREVET ansvarsfulla uppdrag. Eusebius uppger (Kyrkohistoria III, 4:5) att han »berättas ha varit den förste som erhållit biskopsvärdigheten i församlingen i Efesus», en uppgift som dock synes bero på lärd exeges av 1 Tim. 1: 3. T. ha ofta, jämte Titusbrevet, betraktats som ett slags ordningsstadga för de kristna församlingarna. Emellertid äro de inte stramt disponerade, utan begagna sig av brevstilens rätt till associativa temaväxlingar och tillfälliga avvikelser från huvudtankegången. Innehållet är följande: 1 Tim. 1:1—2 inleda brevet med författarens hälsning till mottagaren. 1:83—20 uppmana Timoteus att bekämpa avvikande läror, främst i fråga om uppfattningen av lagen. 2: 1—15 ge föreskrifter angående bön och tillbedjan jämte särskilda regler för kvinnornas uppträdande i gudstjänsten. 3: 1 —15 uppräkna de krav som böra ställas på församlingsföreståndare och församlingstjänare. Stycket avslutas med en lovprisning av »gudomlighetens hemlighet» (3:16). 4:1— 10 förutsäga att villoläror, som driva till överandlighet, i kommande dagar skola förvirra många. 4: 11—6: 21 ge anvisningar huru Timoteus skall förhålla sig till äldre män, äldre kvinnor, änkor, de äldste, slavar, förkunnare av falsk lära samt förmögna församlingsmedlemmar. 2 Tim. 1: 1—2 Inledande hälsning. 1:3—14 Tacksägelse för de kristna traditionerna och uppmaning att troget taga vara på dem. 1: 15—18 Personliga omständigheter. 2: 1— 4:8 Uppmaning att bekämpa falska läror och att som en Jesu Kristi stridsman, å ena sidan beredd att utstå lidande, å andra sidan undvikande onyttiga ordstrider, hålla fast vid evangelii lära i oförändrad form. 4:9— 12 Meddelanden om medarbetares resor, särskilda uppdrag till Timoteus, personliga underrättelser om brevskrivaren samt avslutande hälsningar. Angående T:s betydelse och problematik samt litteraturhänvisningar se Pastoralbreven. R. Gg TIONDE, se Kyrkoskatt, Prästlön. 911 TITUSBREVET ingår i den paulinska brevsamlingen, där det har sin plats efter breven till Timoteus. Det behandlar i stort sett samma frågor som de sistnämnda. Brevets adressat bör tydligen identifieras med Pauli medarbetare Titus, omtalad särskilt i 2 Kor., men nämnd också i Gal. och 2 Tim. 4:10. Till börden var han grek, och i motsats till Timoteus blev han av Paulus icke omskuren. Paulus hade ofta stor hjälp av hans förhandlingsskicklighet. Han tog honom med till de viktiga överläggningarna i Jerusalem, Gal. 2:1, och sände honom till Korint då församlingen där var nära att bryta förbindelserna med sin grundare (2 Kor. 2:183, 7:6, f., 13 f., 8: 6,16, f., 12: 18). Enligt traditionen (Eusebius, Kyrkohistoria III, 4:5) blev Titus biskop på Kreta, där det också fanns en kyrka som uppkallats efter honom, i Gortyna. T:s innehåll är följande: 1:1—4 utförlig inledande hälsning. 1:5—16 inskärpa betydelsen av ett ordnat församlingsämbete i kampen mot villoläror och uppräkna de krav som böra ställas på en församlingsföreståndare (i stort sett desamma som i 1 Tim.). 2: 1—15 utgöra en s. k. hustavla med anvisningar huru Titus skall förmana äldre män, äldre kvinnor, yngre kvinnor, yngre män samt tjänare, d. v. s. slavar. Till detta ansluter sig en lovprisning av Guds nåd, som uppenbarats till frälsning för aila människor och uppfostrar dem till att leva gudaktigt i den tidsålder som nu är (v. 11—14). 3: 1—11 uppmana till lydnad mot överheten, till saktmod i umgänget med alla människor ävensom att undfly lärostrider. 3: 12—15 avsluta brevet med hälsningar. Angående T:s betydelse och problematik ävensom litteraturhänvisningar se Pastoralbreven. R. Gg TJEKKOSLOVAKIET (CESKOSLOVEN SKO). 1. Kirkehistorie. Kirkeforholderne i T. viser forskellige udviklingslinier, Bøhmens og Mæhrens på den ene, Slovakiets på den anden side. Kristendommens indførelse i Bøhmen regnes til 845, da 14 tjekkiske fyrster lod sig døbe i Regensburg. For at bringe kristendommen nærmere til folket og for at hindre 912