TOTEMISM »Anna Karenina» har han portrettert seg selv og sine indre kriser, sin rastløse leting efter et livsgrunnlag, i »Skriftemål» (tr. 1884) beretter han om det samme. Han lever på randen av fortvilelse og omgåes med tanken på selvmord. Omsider finner han hvile i en rasjonalistisk kristendom, med tyngdepunkt i bergprekenen. I lange tider vender han seg bort fra kunsten og er fortrinsvis opptatt av religiøst og filosofisk forfatterskap. Han utvikler sin lære i en rekke skrifter: » Kritikk av den dogmatiske teologi» (1880), » Hvori består min tro?» (1884), » Guds rike er inneni eder» (1893), »Hvorledes skal vi lese evangeliet?» (1896), » Den kristne lære» (1897). Hans bibelkritiske studier og utlegninger av evangeliet viser at han har tilegnet seg tanker fra Schleiermacher, David F. Strauss og fra den »liberale teologi» i det hele. Hans tolkning er ofte subjektiv. Som det centrale i kristendommen ser han ordet »I skal ikke sette Eder imot den onde», Matt. 5: 39. Det blir bestemmende for hele hans livsholdning, hans krav på avskaffelse av militær- og rettsvæsen, hans absolutte og intransigente pacifisme. Kristi moralbud forståes bokstavelig, mens mirakler, sakramenter og dogmer forkastes. Hans skarpe kritikk av kirkens lære førte til at han blev utstøtt av den ortodokse kirke i 1902. Hele hans diktning i hans senere periode er gjennomtrengt av hans læresetninger og synes ofte å være en praktisk demonstrasjon av disse. Dette gjelder fortellingene »Ivan Iljitsj’s død (1886), »Kreutzersonaten» (1889), »Herre og tjener» (1895), dramaet »Mørkets makt» (1886) og fremfor alt hans siste store roman »Oppstandelse» (1899); hans folkelige legender (bl. a. »Hva som holder mennesker i live»); de posthume fortellinger »Den falske pengeseddel», »Far Sergius», »Djevelen», dramaet »Og lyset skinner i mørket», som handler om hans alderdoms tragiske konflikt. Hans siste år ble formørket ved stridigheter i hans familie, som satte seg imot at han gav avkall på sin rikdom, sine forfatterrettigheter o.s.v. Han følte sitt liv på godset, omgitt av luksus og velvære, som et utålelig kompromiss, og en natt brøt han opp og flyktet fra sitt hjem. På denne flukt blev han syk og 923 døde på den lille jernbanestasjon Astapovo. — Omkring T. dannet der seg en art sekt, de såkalte tolstojanere (»tolstóvtsy»). Desse spiller dog idag ingen rolle. Men hans tanker fortsetter å leve videre, herom er f. eks. Gandhis virksomhet et sterkt vidnesbyrd. Det er blitt sagt at T.s religion er »buddhisme». Dette er dog ikke treffende. Derimot har den meget til felles med f.eks. kvekernes lære, og med praksis og læresetninger hos visse russiske, rasjonalistiske sekter. Forsåvidt betegner den ikke noe nytt. Den uhyre innflytelse han vant, beror på hans store sannhetskjærlighet, hans gjennomtrengende skarpblikk og hans geniale fremstillingsevne. Hans problemstillinger er stadig like aktuelle, og hans forslag til løsninger har iallfall i høyeste grad krav på oppmerksomhet. Litt.: K. af Geijerstam, L. T., En psykologisk studie (Sthm 1893); R. Rolland, Vie de T. (Paris 1911); dens., Meresjkovski, T. och Dostojevski sv. overs. Sthm 1906—07); Aylmer Maude, The life of T. (London 1908—10); K. Nötzel, T:s Meisterjahre (München 1918); G. Rapall Noyes, T. (London 1919); Chr. Collin, L. T., Ruslands digterprofet (Oslo—Khvn 1920); J. Dillon, Count L. T. (London 1934); F. Porché, Portrait psychologique de T. (Paris 1935); E. Krag, L. T., Ungdomsverker, Krig og fred (Oslo 1937); D. Leon, T. His life and work (London 1944); E. J. Simmons, L. T. (Boston 1946); G. H. von Wright, Tanke och förkunnelse (Helsingfors 1955). E. Kg TOLVPROFETBOKEN, se De mindre profeter. TOTEMISM avser de föreställningar, som möter oss hos vissa primitiva fölk — framför allt i Nordamerika och i Australien — enligt vilka det anses råda en särskild förbindelse mellan en djurart (ibland även växter och naturföremål) och människan. Denna förbindelse tänkes ofta som ett släktskapsförhäållande, i vilket fall totemet representerar den mytiske anfadern. I regel har varje klan, d.v.s. en underavdelning av stammen, sitt speciella totem. Klanen bär vanligen namn efter sitt totemdjur (känguruklanen, örnklanen o.s.v.). Totemdjuret avbildas på totempålar, och klanen och allt 924