mellem tro og dåb); M. Hansen, Om trosbegrebet hos Paulus (Khvn 1937; t. er udtryk for livssamfundet med Kristus); R. Bultmann, art. rnoteúw Og riot, i Theol. Wòörterb. zum N. T. hrsg. v. G. Kittel, 6 (Stuttgart 1955; som nærværende behandling slutter sig til; det særligt kristelige i t. er tilslutningen til kerygmaet). B.N. Dogmhistoriskt. De spänningar, som föreligga i själva trosbegreppet mellan t. såsom intellektuell övertygelse och t. såsom förtröstan, mellan t. såsom subjektiv funktion (/ides qua) och t. såsom objektivt innehåll (fides quae) samt mellan t. såsom något hela det andliga livet omfattande och t. såsom blott ett moment däri, ha på olika sätt gjort sig gällande i dogmhistorien. Redan hos de apostoliska fäderna har den paulinska tanken på t:s alltillräcklighet för frälsning skjutits åt sidan och postuleras samgäendet av t. och kärlek (1 Clem. 10:7, 12:1; Hermas Sim. 8). Med inträngandet av moralistiska och intellektualistiska tankar på kristet område kommer — såsom synes redan hos Clemens Alexandrinus — t. såsom frälsningens enda betingelse att ersättas av kärleken och t. såsom korrelat till uppenbarelsen att underordnas gnosis eller den rationella gudskunskapen. Att äga gnosis är enligt Clemens förmer än att t. (Strom. 2:11, 6:14, 7: 10). Denna syn på t. har på västerländskt håll fått sin sanktion genom Augustinus, trots de paulinska elementen hos honom. T. är enligt honom icke något hela det andliga livet omfattande, utan endast begynnelsen (initium) därtill (Serm. 38:5). Rättfärdiggörelsen börjar med t., men realiseras helt först genom kärleken, såsom kärlekens inspiration (inspiratio dilectionis) är nådens slutgiltiga verk. Att t. är att tänka med bifall (cum assensione cogitare), och bifallet innebär lydnad mot en auktoritets bud, närmast kyrkans och i sista hand Skriftens. Då t. i betydelse av underkastelse under kyrkans föreskrifter saknar omedelbarhet och icke innebär någon självständig insikt, har den sin plats mellan den blotta meningen (opinari) och det fulla begripandet (intelligere). Men det gäller att skrida från t. till 945 TRO begripande. Därför parollen: t. på det att du må förstå (crede ut intelligas) (Serm. 43:4). Genom Anselm av Canterbury, som tagit starkt intryck av Augustinus, överföres denna uppfattning om tron till den medeltida skolastiken. Han har hos Augustinus hämtat sitt teologiska program: jag tror på det att jag må förstå (credo ut intelligam) (Prosl. 1). Även hos Anselm är t. det andliga livets början (initium) och förstadium till den rationella insikten. Frälsande betydelse har icke t. allena, utan t. i förbindelse med kärleken (Monol. 77). För denna distinktion har Petrus Lombardu s präglat uttrycken fides informis (den blotta t.) och fides formata (den med kärlek förbundna t.). I anslutning till Augustinus’ bestämning av t. såsom att tänka med bifall fattar Thomas av Aquino t. såsom en akt av förståndet, som genom viljan bringas att samtycka (Summa Theol. II—II, qu. 2, a. 2). Viljemomentet ger denna akt förtjänstkaraktär (III, qu.”7, a. 3). Det står för Thomas enligt traditionen fast, att icke den blotta t. (fides informis), utan endast den med kärlek förbundna (fides formata) är frälsningsbringande. Ehuru t. närmast är auktoritetst., får den likväl icke stanna vid att vara blott en viljans beredvillighet att samtycka till kyrkans av den enskilde icke klart insedda och förstådda lärosatser, alltså ofullgången t. (fides implicita), utan måste — om ock olika för skilda människor alltefter deras olika bildningsgrad — skrida till insikt och begripande och därmed bli fullt utvecklad, bestämd och klar (fides explicita) (II—I, qu. 2, a. 5 ff.). Att här i livet uppnå trosvisshet eller visshet att stå i nådens stånd är icke alla beskärt. Den med denna visshet förbundna förtröstan (fiducia) är ställd på framtiden, varför t. i denna mening sammanfaller med hoppet (spes) (II—I, qu. 129, a. 6). Medan Thomas visserligen icke delar Anselms uppfattning om t:s förnuftsnödvändighet, men antar dess förenbarhet med ratio, upplöses i senskolastiken helt sambandet mellan t. och förnuft och betonas starkt auktoritetsmomentet i t. Även i Tridentinum fattas t. väsentligen som auktoritets-t. Innehållsligt är t. ett försanthållande av up- 946