Tønsberg domkyrkje. Frå 1800-talet. var folketalet 310.782, og 14.271 eller 4,6 % stod utanfor statskyrkja: 3.271 pinsevener, 2.653 lutherske frikyrkjelemer, 2.168 utanfor alle trusamfunn og 1.483 metodistar. Biskopar: Bjarne Skard 1948—. Litt.: A. Helland, Topografisk-statistisk beskrivelse over Jarlsberg og Larvik amt (Norges land og folk 7, Kristiania 1914—15); J. Vibe, Topografisk-historisk beskrivelse over Buskerud amt med enkelte vigtigere statistiske data (Norges land of folk 6, Kristiania 1895); O. A. Johnsen, Tønsbergs historie 1—3 (Oslo 1929—52). I.Kv. TURKIET. Tre huvudtendenser ha karaktäriserat utvecklingen i det genom 1908 års revolution uppkomna, moderna T.: panislamism, liberal ottomanism, som bortser från religion och ras, och turkisk nationalism, som genom Kemal Atatürk kommit att sätta sin prägel på T. efter det första världskriget. Islam avskaffades 1928 som statsreligion 977 TURKIET och gjordes till en privatsak, dess kanoniska rätt upphävdes, fez och slöja avlades, det arabiska alfabetet ersattes med det latinska, gregoriansk kalender och söndagsvila infördes, »kyrko»egendomen indrogs, och religionsundervisningen inskränktes och förbjöds till slut. Dervischordnarna upplöstes redan 1925 och deras bönemöten belades med lagförbud. Härmed hade en nationell, religionsfri republik ersatt det tidigare kosmopolitiska, islamiska väldet. Det gamla arvet kunde dock icke med en gång utrotas: turk och rättrogen utgjorde t. ex. alltfort synonymer, och i armén fingo icke-muslimer ej bära vapen. Efter andra världskrigets slut blev en friare diskussion möjlig, och 1946—47 debatterade nationalförsamlingen under hänvisning till ungdomens sjunkande föräldravördnad och moral ett återinförande av religionsundervisningen. Denna hade sedan 1934 varit inskränkt till hemmen och moskéerna, medan skolorna efter fransk förebild upptagit »moralisk underhållning» på schemat, sedermera omdöpt till »hembygdskunskap». Oberoende av partitillhörighet hävdade nu den ena parten, att det icke skulle vara svårare att öppna åtminstone privat undervisning i religionen än att sätta i gång en sykurs, medan andra menade, att en statlig undervisning måste differentieras på ett praktiskt outförbart sätt, för att den icke skulle antasta sekternas, t.ex. de 4 mill. schiiternas religionsfrihet. Då emellertid 93 % av föräldrarna i Konstantinopel och nära 100 % på landsbygden anmälde sina barn till den först frivilliga religionsundervisningen utanför schemat i 4 och 5 klassen, gjordes denna i okt. 1950 obligatorisk (med möjlighet till bortval), i övriga klasser frivillig. Det nu förändrade läget drog också med sig reformer av den högre religionsundervisningen. Den teologiska fakulteten hade 1933 reducerats till ett institut för Islamforskning, knutet till den filosofiska fakulteten. Den återupprättades 1949 i modern anda med bl.a. psykologi, sociologi, allmän och jämförande religionshistoria på läroplanen. 978