ULEÅBORGS STIFT Disse ble gjerne kalt bededager (»böndagar», eller »veckoböndagar», som imidlertid ikke må forveksles med de av kongen påbudte alminnelige bededager), og i 1607 ble det bestemt at man i byene skulle holde offentlig bønn og preken onsdag og fredag; på landet én dag i uken. Hvor det var langt til kirken, valgte man her ofte lørdagen. Fremover på 1600-tallet mistet disse dagene bededagskarakteren, og Kyrkolagen 1686 taler bare om »veckopredikningar». På landet og i de mindre byer forsvant disse i løpet av 18. årh. eller de gikk opp i »katekesförhören». En unntagelse danner u. i fastetiden. Inntil 1811 var prekenen gjerne en utleggelse av de bibelske skrifter i sammenheng; fra da av kunne man bruke frie tekster. I tidens løp er u. blitt henlagt fra morgenen til aftenen, og onsdag er nu den mest vanlige dag. Foruten preken består denne gudstjeneste av et par salmer, kirkebønn, Fader vår og velsignelsen. Se også Bededager. Litt.: E. Rodhe, Svenskt gudstjänstliv (Sthm 1923); G. Lindberg, Kyrkans heliga år (Sthm 1937); S. Kjöllerström, Böndagarna under reformationstidevarvet (Svensk teol. kvartalskr. 1938); H. Fæhn, Ritualspørsmålet i Norge 1785 —1813 (Oslo 1956). H. F. ULEÅBORGS STIFT var namnet på gamla Kuopio* stift från år 1923. Sedan det nya Kuopio stiftet grundats 1939, kom U. att omfatta Lapplands län, största delen av Uleåborgs län och norra delen av Vasa län eller området från Gamla Karleby-trakten till rikets nordliga gräns. Till sin ytvidd är U. det största stiftet i Finland. Församlingarnas antal är (1955) 79 och deras folkmängd c:a 510.000. Stiftet har c:a 150 präster. I gränstrakterna finnes 5 gränsdistrikt med egna arbetscentra och präster. Den förste biskopen i Uleåborg var Juho Rudolf Koskimies, känd som kyrkohistoriker. Under sin långvariga biskopstid verkade han utjämnande på förhållandet mellan de olika väckelserörelserna, vinnande deras aktning och förtroende. Själv sympatiserade han närmast med de »väckta» (pietisterna). Hans efterträdare Juho Aapraham Mannermaa var bibelteolog. Som ordförande i bibel- 995 Uleåborgs domkyrka, Sofia Magdalena-kyrkan, byggd 1770—77. Ombyggd efter brand 1882. översättningskommittén har han stora förtjänster för åstadkommandet av den senaste finska bibelöversättningen. Yrjö Aukusti Wallinmaa hann bekläda biskopsämbetet endast några dagar över en månad. Han omkom på sin första visitationsresa till Lappmarken genom ryska partisaners anfall. Väinö Rafael Malmivaara, känd som framstående predikant, har under de senaste årtiondena varit de väcktas självskrivne ledare i Finland. För stiftets andliga liv är Finlands stora religiösa väckelserörelser tongivande. Den förhärskande rörelsen är læstadianismen*, vilken med sina olika riktningar framträder överallt inom stiftet, men särskilt i Norra Finland. Alla riktningarna har sitt centrum i Uleåborg. I Kalajokiälvdalens församlingar finnes »de väckta» (se Ruotsalainen), där de har ett eget läroverk i Raudaskylä samt även en folkhögskola, som verkar i väckelsens anda. I stiftets södra del har den »evangeliska rörelsen», hedbergianismen*, vunnit fotfäste. Även læstadianismen och hedbergianismen har sina egna folkhögskolor inom stiftet, den förra i Övertorneå (Ylitornio), Kalajoki och Reisjärvi, den sistnämnda i 996