rande kvinnliga föreningar — inriktade dels på främjande av den yttre missionen, dels på diakonal (ungdomshärbärgen, lärlingshem, soldat- och Bahnhofmission) och allmänt evangeliserande verksamhet. Mot århundradets slut förenades de i »Reichsverband der evangelischen Jungmännerbünde Deutschlands» och »Evangelisches Verband für die weibliche Jugend Deutschlands» vilka båda förbund kommo att bilda den evangeliska kyrkans stora ungdomsrörelse intill dess att de tvingades inskränka och nedlägga sin verksamhet under Hitlerregimen. Tyngdpunkten i arbetet låg i bibelstudierna och samlingen kring gudstjänsten men i övrigt omfattade föreningsarbetet »alles was zur Erziehung eines christlichen Mannescharacters und zur gesunden Gestaltung jugendlichen Habens in Frage kommt». Hit hörde ej minst gymnastik, sport och scouting, för vilket särskilda organisationer bildades. I u:s tjänst stodo bl.a. heltidsanställda sekreterare, ungdomshem och ungdomsledarskolor. Under Tredje rikets tid tvingades kyrkan koncentrera och omorganisera sitt u. och under uppgivande av den traditionella föreningsformen knyta den närmare det övriga församlingsarbetet. Så uppstod »Junge Gemeinde», »den unga församlingen» den form av u. som efter 1945, då det kyrkliga u. i full utsträckning kunde återupptagas, blivit den betydelsefullaste, medan »Evangelisches Jungmännerwerk», den äldre rörelsen, står till tjänst med bl.a. medarbetarutbildningen. Med eller utan ledning av en särskild ungdomspräst har »Junge Gemeinde», d. v.s. en lokalförsamlings yngre medlemmar, att deltaga i församlingens liv och i de vanliga församlingsuppgifterna, t.ex. i vården av församlingens gamla och sjuka samt därutöver samlas omkring de särskilda ungdomsuppgifterna såsom bibelveckor, utfärder, lek och sport, sångaftnar o.d. — I Östtyskland är dock varje u. utanför kyrkorummet förbjuden av regimen. I varje landskyrka ordnas u. av »Landesjugendamt» och dess »Landesjugendpfarrer». Den akademiska kristna ungdomen är sammansluten i »Studentengemeinde» med sina »Studentenpfarrer». 1009 UNGDOMSARBETE Samtidigt som i Tyskland började u. av likartad karaktär i England. På grund av landets religiösa struktur kom en betydande del av u. ej att bli ansluten till ett visst kyrkosamfund utan blev fristående med medlemsskapet i ungdomsföreningarna grundat på den personliga kristna övertygelsen. Detta var sålunda fallet med KFUM* och KFUK*, vars första föreningar bildades 1844 resp. 1855 och som snart vunno ingång i andra länder. På samma grund som KFUM, den personliga övertygelsens, och med ännu starkare krav på avgjord kristendom bland medlemmarna, uppstod en annan anglosachsisk ungdomsrörelse, gemensam för unga män och kvinnor, »Young People’s Societies of Christian Endeavour» (förkort. C. E., sv. Endeavourföreningar), vars första förening grundades 1881 i Portland, Maine, U.S.A. och dess världsförbund, »World’s Christian Endeavour Union» 1894. Medlemmarna förpliktigade sig till daglig bibelläsning och stadigvarande deltagande i kristen gemenskap, allvarligt kristet liv och aktiv kristen tjänst under mottot »för Kristus och kyrkan». Från Amerika spred sig denna rörelse snabbt till Europa men har där numera mestadels uppgått i andra kristna ungdomsorganisationer. Året efter, 1895, bildades »World’s Student Christian Federation» (se Kristliga studentrörelsen), inriktad på den akademiska ungdomen men på samma personliga bekännelsebasis som KFUM och KFUK. Framgången för de interkonfessionella ungdomsföreningarna i England betydde dock ej att kyrkorna kunde undvara ett eget u. I den anglikanska kyrkan har u. under det senaste halvseklet mer och mer framträtt som ungdomsrörelse i medveten avsikt att låta ungdomen taga del i ansvaret för kyrkans liv. Sitt centrala organ har u. i »The Church of England Youth Council», bildat 1938 i Swanwick, den anglikanska ungdomens centrala samlingsplats, och i det allanglikanska »Consultative Assembly of Anglican youth». Den anglikanska u. i föreningsform är »Anglican Young People’s Association» (A. Y.P.A.) med utgångspunkt i den anglikanska kyrkan i Canada 1902. 1010