UNGDOMSARBETE gående organisationer, hvoraf kun skal nævnes Dansk Ungdoms Fællesråd, der er samlingsorgan for alt dansk u., og Danmarks økumeniske ungdom sråd, der blev til i 1949, og hvori der også er repræsentanter fra det økumeniske ungdomsudvalg. Litt.: C. Gad, Da vi var unge (Århus 1928); K. Piene, Den kristelige ungdomsbevegelse (Kristiania 1921); Karen Raeder, Skiftende tider. Træk af KFUK.s historie gennem 50 år (Århus 1933); V. Buch, Fra ungdommens dage (Århus 1939); S. Rehling, Olfert Ricard. I 70-året for hans fødsel (Khvn 1942); O. Møller, Ungdom finder vej. KFUM og KFUK i Danmark i perioden 1943—53 (Khvn 1953). Til hele tidsafsnittet: P.G. Lindhardt, Vækkelser og kirkelige retninger i Danmark (Khvn 1951); L. Blauenfeldt, Den indre missions historie (Khvn 1912). Om forbindelsen med verdensbevægelserne beretter; K. Fries, KFUM såsom världsrörelse (Sthm 1938); se videre KFUM og KFUK. Hertil kommer årsberetningerne og blade fra KFUM.s og KFUK.s mangeartede arbejde. — De danske ungdomsforeninger i 25 år, udg. ved Edv. Ellen—T. Laursen—P. J. Skriver (Odense 1928); J. M. Jensen, De danske Ungdomsforeninger. Formål og arbejde (Khvn 1941). Samme forfatter har udarbejdet en lang række bøger, hvoraf nævnes: Blandt unge (Khvn 1935), Nordisk ungdomsarbejde (Khvn 1936), Ungdomsforeningen. Oplysninger, råd og vink (Århus 1945) og Ungdomsforeningsarbejde (Århus 1955). Alle disse bøger er udgivet af De danske Ungdomsforeninger. Bladet »Dansk Ungdom», Slagelse, har i sine første numre foreningernes årsberetninger, som først fra 1920 udkommer særskilt; også den årlige udsendelse: Ungdommens julebog (Khvn 1916 og fremefter) indeholder stof. Foruden de nævnte håndbøger i ungdomsarbejde bør omtales: Håndbogen for ledere i KFUK.s ungdoms- og yngsteafdelinger (Århus 1945). 0. M—r Finland. När förslag om ett kyrkligt u. utöver det lagstadgade genom läsförhör och skriftskola framfördes, blev det avvisat. Enligt ett prästmötesbeslut 1859 behövde någon särskild uppmärksamhet icke vidare ägnas den ungdom, som en gång blivit konfirmerad. Inom de pietistiska och læstadianska väckelsekretsarna har ej heller direkt u. bedrivits, men väckelserörelserna ha berett jordmånen för sådant. Alla de organisationer, som äro väckelsens arvtagare, ha i sina 1019 folkhögskolor tagit vård om de unga. Av landets samtliga folkhögskolor ha inte färre än 34 eller drygt 40 % öppet deklarerat en kristen målsättning (1955). De första ansatserna till ett egentligt u. kommo på 1880-talet med ynglingaföreningar i bl.a. Åbo, Helsingfors och Vasa. Rörelsen var först tvåspråkig och tog sikte endast på den manliga ungdomen. Impulsen till en hela landet omfattande kristlig ynglingaförening erhölls vid KFUM:s världskongress i Stockholm 1888. Följande år kom dock två sådana föreningar att bildas: en KFU M-förening för Finland på allmän-kristlig grund, och en Finlands ev. luth. ynglingaförening med hel anslutning till kyrkans bekännelse. År 1905 startade i Helsingfors en rent svenskspråkig KFUM- förening, som utfört ett betydelsefullt arbete bl.a. genom scouting. Det nationella KFUM -förbundet vidgade snart sina gränser, så att det också blev rum för »blandföreningar» och kom så att kallas De Ungas Kristliga Förbund (DUKF) i Finland. Sedan 1933 arbetar förbundet på konfessionell, luthersk grund. Dess tidning heter »Kirkon Nuoriso» (Kyrkans Ungdom). — En gren i KFUM-stammen är Poikien Keskus (PK, Pojkarnas Central). KFUM- pojkarnas förbund grundades 1919 och var anslutet till DUKF. Då arbetet allt mer förts in på församlingslinjen, omorganiserades förbundet 1935 till PK, ett av kyrkan själv bedrivet pojkarbete. Bandet med DUKF löstes helt 1946. Till PK höra (1955) 60.000 pojkar i 2.800 klubbar, av vilka 96 % äro församlingsledda. Sedan 1946 äger PK lägerbyn Partaharju, där liv sjuder året om. — Är 1906 uppgick den ev. luth. ynglingaföreningen i Lutherska Evangeliföreningens* ungdomsförbund, Evangeliska Unga (Ev. U.). Efter huvudföreningens delning på språklig grund arbetar detta förbund på båda sidor om språkgränsen i två skilda förbund. Det finska räknar 400 lokalavdelningar, det svenska ett 50-tal (1955). Båda förbundens tidning heter »Ungdomsvännen» (Nuorison Ystävä). Bekännelsetrohet, kärlek till det lutherska arvet och intim anslutning till Evangeliföreningen anges som karaktä- 1020