UPPBYGGELSE Rättfärdiggörelsen sker genom tron och lydnad i förening. Frälsningsuppfattningen kan alltså karakteriseras som pelagiansk, byggd på en rationalistisk människosyn. — Sakramenten förkastas icke helt men betraktas blott såsom bekännelsehandlingar. Dopet betraktas som överflödigt inom den kristna församlingen. Socinianismen utgår från att Skriften har en viss gudomlig auktoritet och inspiration. Samtidigt förutsättes att uppenbarelsen icke får strida mot förnuftet. Vid utläggningen blir dels det förnuftsmässiga, dels det moraliskt nyttiga de avgörande kriterierna. Medan socinianismen kan sägas bibehålla en viss supranaturalism, har den senare u. alltmer utvecklats i rationalistisk riktning. Den stannar ofta vid en rent inomvärldslig religion. Ibland har u. fått en panteistisk prägel, t. ex. hos Emerson. Såsom redan antytts, kan den liberala teologin* i allmänhet liksom ocksä den äldre rationalismens* teologi sägas vara närbesläktad med u. Både det rationella och det moralistiska draget förenar dessa åskädningar. Också i fråga om inställningen till de kyrkliga grunddogmerna är t. ex. den liberala teologin i praktiken unitarisk. Det bör också nämnas, att u. har sina föregångare i gamla kyrkan, t. ex. Paulus av Samosata och Fotinus av Sirmium, vilka företräda en s.k. dynamistisk kristologi. Begreppet u. brukar dock — som nämnts — inskränkas till att avse de riktningar, som uppträtt under nyare tid. Litt.: O. Fock, Der Socinianismus nach seiner Stellung in der Gesammtentwicklung des christl. Geistes (Kiel 1847); O. Zöckler, art. Socin und der Socinianismus i Realencykl. für prot. Theol. u. Kirche 18 (Leipzig 1906); dens., art. Unitarismus, ibid. 20 (Leipzig 1908); J. E. Carpenter, art. Unitarianism i Encyclopaedia of religion and ethics 12 (Edinburgh 1921); E. Molland, Konfesjonskunnskap (Oslo 1953; med litteraturhänvisningar). B. H. UPPBYGGELSE. Byggnadsverksamheten med sin mångsidiga äskådlighet har lämnat många bidrag till såväl det profana som det religiösa bildspråket. Ett hus skall uppföras på berggrund, inte på lös sand (Matt. 7:24— 10353 27), man skall i förväg beräkna kostnaderna (Luk. 14:28—30) och se till att materialet är eldfast (1 Kor. 3: 10—13). I Orienten, där kulten gällde som den funktion som vidmakthöll livet, var det naturligt att templet och byggandet av ett tempel skulle tillmätas en alldeles särskild betydelse och användas som bild och sinnebild för den religiösa verkligheten i olika aspekt. I Jesu ord om att bryta ned det tempel som stod och sedan bygga upp ett annat (Mark. 14:58, 15:29; Joh. 2: 19 f.) var det inte i första hand fråga om hans död och uppståndelse, utan om honom själv som en ersättning för templet, d. v. s. som den allt sammanhållande medelpunkten i gudsriket, som det livgivande hjärtat i det nya gudsfolket. I överensstämmelse med det för österländsk retorik grundläggande stilmedlet att upprepa samma tanke i olika vändningar ( parallelismus membrorum) använder Paulus »plantering» och »byggnad» som motsvariga led för att klargöra vad han menar, då han talar om det nya som håller på att ta form i den kristna kyrkans skepnad (1 Kor. 3:9). På motsvarande sätt talas det i Kol. 2:7 om att »vara rotad» och att »uppbyggas». Samma sak åskådliggöres alltså genom bilder från olika områden. På liknande sätt parallelliseras i Efesierbrevet »växten» av Kristi kropp och »tempelbygget» (Ef. 4: 11—16, 2: 15— 18 och 2:19—22). Det som uppbygges är alltså någonting som växer, och fullt konsekvent uppföres därför templet av »levande stenar» (1 Petr. 2: 5 f.), d. v. s. av stenar som själva växa i samma takt som byggnaden, icke för mycket (1 Kor. 8:1, 10, 14:4, 17), men icke heller för litet (1 Kor. 10:23). U. av församlingen är därför med nödvändighet en u. av dess enskilda medlemmar inbördes (1 Tess. 5: 11; 1 Kor. 14: 12, 26; Ef. 4: 16). Frågar man sedan efter innebörden i detta bildspråk, så bör man väl utgå från Kol. 2: 7, där u. direkt förklaras med orden att »befästas i tron». U. är något som sker med församlingen och dess enskilda medlemmar. Ordet och bilden, som ytterligare levandegöras genom de parallella bilderna ur det organiska växandets värld, framhålla särskilt det gudomliga handlandets målmedvetenhet, 1036