Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Uppbyggelselitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPBYGGELSELITTERATUR
Anmärkningsvärt är, att u. i äldre tider
förmedlades till allmänheten på andra vägar
än den profana litt., genom kringresande
bokbindare på marknader, genom
kolportörer 0.s.v. Antalet upplagor och exemplar
översteg mycket ofta dem, som den profana
litt. uppvisar, ehuru böckerna ofta gingo i
arv och lästes av den ena generationen efter
den andra.
Andaktsböckerna utgöra på grund härav
en av de viktigaste källorna till
fromhetslivets historia, men först i våra dagar har
den kyrkohistoriska forskningen mera
systematiskt uppmärksammat detta material.
Särskilt i Sverige har på sistone en rad
unundersökningar tillkommit (se
bibliografien), som genom en analys av
andaktsböckernas innehåll och en kartläggning av
deras spridning (med hjälp av
självbiografiska vittnesbörd, upplagenotiser,
bouppteckningarnas bokbestånd o.s. v.) givit
viktiga forskningsresultat. För senare tid, med
dess förvirrande och varandra korsande
drag, saknas dock ännu nästan fullständigt
undersökningar.
All u. har ytterst sin källa i den Heliga
Skrift, och särskilt Psaltaren hör till den
äldsta kristna u. På ett mycket tidigt
kristet stadium kommo härtill vissa k yr k
ofäders skrifter och annan litt. (Hermas
Pastor, martyrakter, helgonvita, legender*
0.s. v., se Oldkirkelig litteratur). Under m
edeltiden lämna de stora teologerna
viktiga bidrag till u., t. ex. Petrus Damiani,
Anselm av Canterbury, Hugo av S:t Victor
(»Soliloquium de arrha animae»), Bernhard av
Clairvaux*, Bonaventura (»Incendium
amoris», »Soliloquium», »Lignum vitae», »Diaeta
salitus»), Thomas av Aquino, Jacob de
Voragine, Tauler, Suso och framför allt
Thomas à Kempis*, vilkens bok om Kristi
efterföljelse har blivit en av världens mest
spridda böcker. Mot slutet av medeltiden
framkommer dessutom en ständigt växande
ström av u., såsom psalterier, horae
(tideböner), dödsbetraktelseböcker (Ars
moriendi), Hortulus animae (Själens örtagård),
Solatium animae (Själens tröst), vilka alla mer
eller mindre ha sina utlöpare i modern
katolicism.
1039
Från 1500-talet äro på katolskt håll att
nämna Ignatius Loyola, Petrus Canisius,
Theresia av Jesus, från 1600-talet Bellarmin,
Scheffler (Angelus Silesius) och Alfons de
Liguori. På 1700-talet stod den katolska u.
under ett mycket starkt inflytande från
upplysningen och vad då tillkom av u. fick
endast en episodisk betydelse, men med den
katolskt kyrkliga väckelsen kom ett
betydligt uppsving, framför allt genom M. Sailer
och dennes lärjungar. Av det stora antalet
moderna delvis mycket högtstående,
katolska andaktsbokförf. förtjäna att nämnas
M. Meschler, P. W. Keppler och P. Lippert.
Genom reformationen blev bibeln
principiellt folkets förnämsta andaktsbok,
men den fick i sin helhet såsom alltför dyr
länge endast en mycket begränsad spridning.
Men Luther var också angelägen att ersätta
de vanliga katolska bönböckerna, framför
allt de populära olika formerna av
»Hortulus animae», och så tillkom bönboken av
1522, vilken dock till en början ej innehöll
några böner av Luther själv (sådana tillades
först i senare upplagor). Lilla katekesen
avsågs också av Luther som bönbok och han
tillfogade därför i denna morgon-, middags-
och aftonböner. Samma år (1522) tillkom
också genom Spalatins försorg en mera för
individuella behoy anpassad bönbok, den
första evangeliska, med valda stycken ur
Luthers skrifter. I det följande kan
utvecklingen på luthersk botten i stort sett följas
av den framställning, härnedan ges med
särskild hänsyn till Sverige.
Sverige. Den evangeliska u. börjar med den
katekismusbönbok, som sannolikt ingick
redan i (numera veterligen ej bevarade) första
sv. uppl. av Luthers lilla katekes 1537 och
som under långliga tider trycktes
tillsammans med evangelieboken och medföljde de
flesta psalmbokseditioner och därför blev
gemene mans vanligaste bönbok (den
numera, sedan 1921, ny uppl. 1942, i
evangelieboken ingående »En liten bönbok», liksom
dennas separata fortsättning »Den svenska
bönboken», 1933, är en nyskapelse). Ett
mera mångskiftande innehåll, medtagande
ett urval böner även från förreformatorisk
tid, uppvisar »En ny kristlig bönbok utav de
1040
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:43:01 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/3/0534.html