aktig i församlingens ledning och beslut. Han var inte »lekman»* i principiell motsättning till ämbetsbärarna. Han var framförallt medlem i Kristi kropp, han var icke ett objekt utan ett subjekt i samspel med helheten. I gudstjänsten kom detta starkast till uttryck, i nattvardens föregripande av den himmelska Messiasmäåltiden — det är betecknande att samtliga gånger nattvardens instiftelse nämnes i N. T. sker det med uttrycklig hänvisning till Kristi återkomst. Parusiförväntan och medvetandet om att tillhöra de utvalda ger u. dess karaktär. Anden som verkar påtagligt i kyrkan som helhet och i hennes ledare är förskottet på det himmelska arvet och gör hoppet om Kristi återkomst till ett ägande av frälsning. I denna gemenskap under Anden får så väl lära som kyrkoliy sin form. Trosbekännelsen, som kunde reduceras till ett »Jesus (är) Kristus (d.v.s. Messias)» kristalliseras ur missionsförkunnelsens kerygma. U. blir religion och hos Ignatius (omkr. 110) finner vi för första gången termen »kristendom». För olika aspekter av u. se artiklar såsom Apostel, Dåb, Gudstjänst, Hednakristna, Judekristna, Kyrka, Kyrkans ämbete, Kyrkotukt, Nattvard. Litt.: Det stora kommentarverket till Apg., The beginnings of Christianity 1—5, ed. by F.J.F. Jackson—K. Lake (London 1920—1933); K.FHoll, Urchristentum und Religionsgeschichte (Gütersloh 1925; sv. övers. Urkristendomen och religionshistorien , Sthm 1925); H. Lietzmann, Geschichte der alten Kirche 1 (Berlin—Leipzig 1932; huvudarbete); W. Bauer, Rechtgläubigkeit und Ketzerei im ältesten Christentum (Tübingen 1934); En bok om kyrkan, av svenska teologer (Sthm 1942); G. Westin, I urkristen tid (Sthm 1943); Å. V. Ström, Kyrkoproblemet (bibliografisk vägledning; Lund 1943). Ett flertal arbeten av M. Goguel behandlar u., det senaste är Les premiers temps de l'Église (Neuchâtel—Paris 1949); R. Bultmann, Das Urchristentum im Rahmen der antiken Religionen (Zürich 1949); En bok om kyrkans ämbete. Utg. av H. Lindroth (Sthm 1951); O. Moe, Kirken i aposteltiden (Oslo 1951); O. Cullmann, Petrus, Jünger, Apostel, Märtyrer (Zürich 1952; sv. övers. Sthm 1955); Ph.-H. Menoud, La vie de l'Église naissante (Neuchâtel—Paris 1952); J. Munck, Paulus und die Heilsgeschichte (Århus 1954). K.S. 1085 UTKORELSE USA, se Amerikas förenta stater. UTENLANDSVIRKSOMHET, verksamhet. se Utlands- UTKORELSE. U.-tanken kan med skäl betecknas som kärnan i den israelitiska religionen. Den uppfattning om relationen mellan Gud och människa, som funnit uttryck i u.-föreställningen har en räckvidd, som icke kan överskattas. Vi möta den icke blott i G.T. och inom judendomen utan även i N.T. och i kyrkans teologi tiderna igenom. Den har satt sina spår i den allmänna historieuppfattningen, även i den som lösgjort sig från teologiens inflytande. Innebörden av u. i G.T. är i korthet, att Herren har utvalt Israel till sitt egendomsfolk för att genom Israel fullfölja sin frälsningsplan med mänskligheten. Enligt G.T. har u. sitt ursprung i en historisk akt, ett förbund*, som Herren slutit med folket. Detta skedde genom Abrahams eller Moses’ förmedling. Så kan det talas om ett Abrahamsförbund och om ett Sinaiförbund. Traditionerna ge icke entydigt besked om huru dessa förbund förhålla sig till varandra. Antingen kan man tänka sig att Moses’ verk och händelserna vid uttåget ur Egypten ha betytt den grundläggande u.-upplevelsen, som senare förts bakåt i tiden till stamfadern Abraham, ja, ännu längre: till Noa. Denna åsikt torde vara den som forskningen närmast är benägen att ansluta sig till. Men traditionerna om folkets u. i Abraham kunna också återgå på erfarenheter i folkets tidigaste historia, om vilka vi icke kunna göra oss konkreta föreställningar, men som likväl kunna ha inneburit en visshet om folkets särställning. Förbundet vid Sinai skulle i så fall icke ha betytt något absolut nytt vad u. beträffar, utan i stället utgjort en bekräftelse på Herrens tidigare u., låt vara under uppseendeväckande former. Så mycket är visst, att ingen särskild vikt lägges vid en speciell förbundsakt, när u. föres på tal. Det är själva u:s faktum, som är medelpunkten för intresset. Så vitt vi veta, har u.-tanken varit levande i Israel så länge vi överhuvud kan tala om ett israelitiskt folk. Den framställning, som 1086