Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Utkorelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTKORELSE
våra källor ge av u., har som föremål Guds
handlande icke blott med Israel utan med
hela mänskligheten. U.-tanken har i G.T.,
som det förefaller redan från början, en
överraskande universell karaktär. Det är
betecknande, att Herrens löfte till Abraham i
1 Mos. 12:2 f. slutar med orden: »I dig skola
alla släkter på jorden varda välsignade.»
U. betyder icke i G.T., att Israel såsom
privilegierat ensamt utvalts till frälsning,
medan andra folk förkastas. Historieskildringen
i Genesis vill åskådliggöra hurusom Herren
skapat hela mänskligheten för att ge den en
sann gudskunskap och skänka den rikliga
välsignelser under hans ledning. Men
mänskligheten försyndade sig mot Gud, och
straffades fördenskull bl.a. med syndafloden.
Eftersom Guds syften måste fullföljas,
utvaldes Abraham och genom honom folket
Israel till att förverkliga Guds planer.
Sedan Abrahams tid eller, som det också kan
sägas, sedan uttåget ur Egypten och
Sinaiförbundet intager Israel en särställning
bland folken. Israel är det utvalda
folket. Dess uppgift karakteriseras i 2 Mos.
19:6 på följande sätt: »I skolen vara mig ett
rike av präster och ett heligt folk.» Enligt
den djupare uppfattningen av u. som finner
uttryck bl.a. i profeternas förkunnelse,
innebär Israels u. icke, att Guds
frälsningsplan letts in på ett s.a.s. smalare spår. Även
där intresset samlar sig omkring Israel och
dess framtid är icke den universella
aspekten övergiven. Israel är det redskap Herren
använder för att förverkliga sin universella
frälsningsplan. Folken skola ha Israel s. a.s.
som åskädningsmateriel så att de upptäcka
och erkänna Herrens sanna väsen och vilja.
För det utvalda folket innebar u. att
Herren slösade sina välgärningar på det. Han
avsåg att göra det till ett stort och mäktigt
folk, såsom det upprepade gånger
framhålles i Genesis i löftena till fäderna. Han
följde folket på alla dess vägar, och visade sin
omvårdnad och kärlek i mäktiga gärningar,
främst bland dem uttåget ur Egypten. Att
Herren förde ut folket »med stark hand och
uträckt arm» (2 Mos. 6:6, 13:3; Ps. 136: 12
0.s.v.), blev för alla tider ett bevis på
Herrens osvikliga kärlek till sitt folk. Israels sär-
1087
ställning innefattade emellertid icke blott
privilegier utan också ett stort ansvar. Israel
mäste hålla fast vid sin kallelse och vid sin
orubbliga tro på Herren. Annars äventyras
u:s välsignelser. Folkets plikter kunna
konkret uttryckas i bud och bestämmelser, som
i stor utsträckning röra den mänskliga
samlevnaden, rättens och rättfärdighetens
vidmakthållande. U. står och faller med
förverkligandet av Guds vilja. Folket kan
förkastas trots u., om det bryter mot Guds bud.
Se t.ex. Am. 9:7 f; Mik. 3:11 f.; Jes. 28:
14 ff. Om Israel på grund av sina synder
mäste förkastas kommer Guds plan icke
desto mindre att förverkligas. Profeterna
tala om en »rest», som skall bliva kvar, efter
det katastrofen gått fram över folket.
Denna rättfärdiga rest skall bliva bärare av
löftena.
För att åskådliggöra u. använder G.T. en
hel serie bilder och formler. Israel är
Herrens älsklingsplantering, Jes. 5:7, hans
arvedel, 5 Mos. 4:20; 2 Sam. 14:16; Joel 2:17
o.s.v., Herrens hjord, Jer. 13:17; Hes. 34:
31; Ps. 23: 1 o.s. v. Israel har upptagits eller
adopterats till barn av Herren, Jes. 1:2, 43:
6; Hos. 9:10 o.s.v. Israel är Herrens brud
och älskade, Jer. 2:2; Hos. 12: 19 o.s.v. När
betoningen ligger på förpliktelser och
rättigheter i anledning av u. talas det om fö
rbundet mellan Herren och hans folk. U.-
tanken kunde ge upphov till ett starkt
självmedvetande hos folket. Jfr de s.k.
bileamsprofetiorna, 4 Mos. 23 och 24. Detta kunde
religiöst sett innebära en fara. Profeterna
angripa energiskt folkets falska
säkerhetskänsla. Hos. 8: 2 f.; Am. 9: 10; Mik. 3: 11. U.-
tanken har medverkat till att judarna många
gånger under historiens lopp isolerat sig från
sin omgivning. Men u.-tanken har också
betytt ett incitament till mission. Lägre
föreställningar i anknytning till u. ha i G.T. sin
motvikt i en levande känsla för
nådestanken. Det var icke folkets förtjänst utan Guds
förbehållslösa kärlek, som verkat u. Se t. ex.
5 Mos. 7:7 f. Därför blir också tacksamhet
ett naturligt uttryck för folkets känslor
gentemot den Herre, som utvalt det. Se t.ex.
Ps. 44: 4.
I N.T. betraktas den kristna församlingen
1088
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:43:01 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/3/0558.html