Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Utkorelse
- Utlandsverksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som arvtagare till löftena åt Israel. Se Fil.
3: 3. Egendomsfolket, det utkorade folket
utgöres av Jesu lärjungar, 1 Petr. 2: 9.
Se även Predestination.
Litt.: K. Galling, Die Erwählungstraditionen
Israels (Zeitschr. f. Alttest. Wiss., Beiheft 48,
Giessen 1928); H. H. Rowley, The biblical
doctrine of election (London 1950); G. Gerleman,
Till den gammaltestamentliga utkorelsetankens
symbolik (i Svensk teol. kvartalskr. 1946).
L. G. R.
UTLANDSVERKSAMHET. Sverige. Den
svenska kyrkans verksamhet bland
landsmän i utlandet grundlades i huvudsak
under stormaktstiden, då Sverige framträdde
som de evangeliskas skyddsherre. Den rena
lutherska lärans bestånd var den främsta
motiveringen, markerad av att ingen svensk
församling uppstod i det evangeliska
Tyskland, medan svensk kyrklig verksamhet
eljest begyntes i Paris och London, ja, så långt
bort som i Lissabon och Konstantinopel, för
att inte tala om i Amerika.
Den äldsta utlandsförsamlingen grundades
1626 i Paris. De huvudsakligen
tysktalande lutheranerna i denna stad lyckades då
utverka rättighet för den svenske prästmannen
Jonas Hambraeus att hålla gudstjänster för
sina trosfränder. Denne knöts i
fortsättningen till den svenska beskickningen, till vars
kapell tidtals både en svensk och en tysk
präst voro knutna. Denna kyrkliga
verksamhet fortsatte ända till fredsbrottet mellan
Gustaf IV Adolf och Napoleon 1806. Först
1859 förordnades en ny svensk
legationspredikant. 1878 kunde det lilla Sofiakapellet
invigas, som 1913 ersattes av den nuvarande
ståtliga kyrkan. Bland församlingens mera
betydande präster under senare tid märkas
Nathan Söderblom* och Sam. Stadener.
Då den svenska armén under
stormaktstiden drog i fält, åtföljdes den av många
civila befattningshavare, kvinnor och barn,
varför små svenska utlandsförsamlingar
kommo att uppstå på de ställen, där längre
uppehåll gjordes. Särskilt bekant är
garnisonsförsamlingen i Bender. I detta
sammanhang bör erinras om den vittutgrenade
verksamhet, som de under det stora nordiska
kriget tillfångatagna prästerna utförde bland
35 1089
UTLANDSVERKSAMHET
nödlidande och olyckliga landsmän i
Ryssland och Sibirien.
Från Bender sände Karl XII 1709 en präst
till Konstantinopel för att som
ambassadpredikant verka bland de svenska
fångar, vilka sålts som slavar till Turkiet.
Även till andra beskickningar knötos tidtals
särskilda präster.
Efter att tidigare ha delat kyrka med
tyskarna sökte sig svenskarna i London vid
början av 1700-talet till den dansk-norska
kyrkan. Efter fredsbrottet mellan Sverige
och Danmark beslöto de emellertid 1710 att
bilda egen församling. Denna anhöll hos
biskop Jesper Swedberg* i Skara att såsom
pastorat bli lagd under dennes stift.
Sedermera flyttades stiftstillhörigheten till
Uppsala. Egen kyrka fick församlingen 1728.
Orsaken till att Londonsvenskarna vänt sig
till biskopen i Skara var den betydande
insats, som denne gjort för den kyrkliga
verksamheten i Amerika. Denna är
jämngammal med grundandet av den svenska
kolonien Nya Sverige vid Delaware 1638.
Redan 1641 eller 1642 byggdes en liten
träkyrka, den första lutherska kyrkan i
Amerika. Kring denna och dess under hand från
Sverige anländande präster utvecklades ett
församlingsliv av gängse svensk karaktär
med gudstjänster och katekesförhör. 1655
erövrades kolonien av holländarna och
övergick 1664 till England. Till en början
fortsatte den kyrkliga verksamheten, men 1688
dog den ende kvarlevande prästen.
Delawaresvenskarna vände sig då till Sverige,
där Jesper Swedberg tog saken om hand och
energiskt förde kolonisternas talan hos Karl
XI. Själv blev han av konungen förordnad
till »eforus över de svenska församlingarna
i Amerika» — han kallade sig ibland
»Amerikas biskop». Som sådan sände han ut en
rad svenska präster, under vilkas ledning
det kyrkliga livet åter kom i gång. Nya
församlingar grundades och nya kyrkor
byggdes. Från 1737 sorterade »amerikanska
missionen» under ärkebiskopen och
domkapitlet i Uppsala. Ända fram till 1789 utsändes
svenska präster, av vilka den siste dog så
sent som 1831. Då hade den svenska
befolkningen praktiskt taget helt amerikaniserats
1090
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:43:01 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/3/0559.html