UTLANDSVERKSAMHET och de gamla kyrkorna övertagits av amerikanska episkopalkyrkan. Från svensktiden kvarstå alltjämt flera kyrkor, främst »Heliga Trefaldighet» (byggd 1699 i nuv. Wilmington) och »Gloria Dei» (byggd 1700 i nuv. Philadelphia). När emigrationen vid mitten av 1800-talet åter började tillföra U.S.A. en växande ström av invandrare från Sverige, kommo även enstaka präster med (se Augustanakyrkan). Om någon organiserad verksamhet från ledande kyrkligt håll i Sverige var det emellertid ej fråga. Den under 1800-talet påbörjade och sedan allt mer utvidgade kyrkliga verksamheten bland sjömän (se Sjømannsmisjon) kom även att beröra landboende svenskar. I inskränkt mening har emellertid den svenska kyrkans utlandsverksamhet under senare decennier framför allt knutits till de under domkapitlet i Uppsala sorterande utlandssvenska församlingarna. Vid sidan av den religiösa aspekten har härvid en nationellsocial spelat en betydande roll. Utom i Paris och London förekomma svenska utlandsförsamlingar f.n. i Berlin (sedan 1903), Köpenhamn (1912), Oslo (1913), Helsingfors (1922) och Buenos Aires (1947). Församlingarna ha i regel föregåtts av friare kyrklig verksamhet, bedriven under Missionsstyrelsens eller Sjömansvårdsstyrelsens ledning. Samtliga församlingar ha av Kungl. Maj:t bekräftade kyrkoordningar. Deras kyrkoherdar utnämnas av Kungl. Maj:t och avlönas från Sverige. De äro i huvudstäderna i regel knutna till de svenska legationerna och ambassaderna som beskickningspredikanter. Anslag för kyrkobyggnader liksom kollekter ha i vissa fall beviljats från hemlandet. I övrigt stå församlingarna själva för sin ekonomi. Berlinförsamlingens kyrka förstördes under slutkampen om Berlin 1945, men en ny invigdes 1955. I de tre skandinaviska grannländerna liksom i Buenos Aires äga församlingarna förnämliga kyrkobyggnader, som kompletteras av prästgårdar, ålderdomshem, skolor, och nödiga församlingslokaler. En gemensam organisation av allt kyrkligt utlandsarbete har diskuterats. På anmodan 1091 inlämnade ärkebiskopen 1933 till Kungl. Maj:t en utredning i ämnet, som bl.a. föreslog ett särskilt utlandskontrakts inrättande. Förslaget har emellertid ej lett till någon åtgärd. Litt.: G. W. Carlsson, Anteckningar rörande svenska kyrkan i London (Sthm 1852); N. Jacobsson, Svenska öden vid Delaware 1638—1831 (Sthm 1938); R. Murray, Svenska kyrkoförsamlingar i utlandet (i Sv. kyrkans årsbok 1940); H. Pleijel, Karolinsk kyrkofromhet, pietism och herrnhutism 1680—1772 (Sv. kyrkans historia 5, Sthm 1935; sammanfattande framställning med litteraturhänvisningar, bl. a. rörande svenska kolonien vid Delaware); L. Hagberg, Jacob Serenius’ kyrkliga insats (Lund 1952; s. 10 ff. rör. Londonförsamlingen); C. Renström, I hamnar och storstäder (Uppsala 1926); F. U. Wrangel, Minnesskrift vid Svensk-lutherska Parisförsamlingens 300-årsjubileum (Sthm 1926). R. M. Danmark. Så langt man kan granske tilbage i historien, er der danske, som drog udenlands, men først i midten af det forrige århundrede begyndte en ret stor udvandring til Nord- og Sydamerika. I slutningen af samme århundrede drog mange danske — især håndværkere — til Europas større byer. I Nord- og Sydamerika sørgede emigranterne selv for deres præster, og i Nordamerika oprettedes der to præsteskoler i henholdsvis Des Moines, Iowa og Blair, Nebraska, begge i USA. Se videre Dansk-amerikanske kirkesamfund. I enkelte af Europas hovedstæder havde der været ansat præster, der var knyttet til de stedlige danske gesandtskaber, og som delvis fik lønnen fra staten. I Paris var der således fra midten af det 17. til begyndelsen af det 18. århundrede en præst, som var knyttet til det danske gesandtskabskapel i Paris. Dette kapel nedlagdes i 1810; men de store indvandringer, især af håndværkere i slutningen af det 19. årh., medførte imidlertid, at en dansk-norsk komité med tilskud fra det danske kultusministerium ansatte først den norske pastor Herman Lunde og siden den kendte danske præst, Morten Larsen. I 1885 ophørte denne virksomhed, men i 1923 optog selskabet »Dansk Kirke i Udlandet» (DKU) et dansk kirkearbejde her ved udsendelsen af pastor Ove Nielsen. 1092