VIGSEL utom vid krigsfara eller dödlig sjukdom. Borgerlig v. kan erhållas av alla, kyrklig v. endast om en av kontrahenterna tillhör svenska kyrkan och den andra annat kristet samfund, då präst i endera församlingen är skyldig att viga. En särskild, mycket debatterad fråga har gällt prästs skyldighet att viga frånskilda, där mycket olika synpunkter framförts och där hittills icke någon kyrklig consensus uppnåtts. Rättsligt sett är emellertid präst i svenska kyrkan — enligt fastslaget prejudikat — skyldig att viga frånskilda, om en av de blivande makarna tillhör hans församling. Borgerlig vigselförrättare är lagfaren magistratsledamot, stadsstyrelsens ordförande eller landsfiskal, i nordligaste Sverige även annan särskilt förordnad person, samt utrikes svenska ministrar och konsuler. Svenska kyrkans v.-ritual är stadfäst i handboken 1942 och består i huvudsak av prästens kopulationsfrågor och kontrahenternas consensus-förklaring, ringfästning av bruden, Fader vår och välsignelsen. Alternativt kan även brudmässa och brudpäll förekomma. För kyrklig välsignelse över borgerligt äktenskap ingår även formulär i handboken. Formen för borgerligt äktenskap regleras genom en kunglig förordning av 3/12 1915. I Norge blev kyrklig och borgerlig v. fakultativ genom äktenskapslagen 31/5 1918, som utarbetades av den skandinaviska familjerättskommissionen. Borgerlig v. står öppen för alla, under det att för kyrklig v. gäller vissa inskränkningar. Den sistnämnda är av två slag, dels statskyrklig, dels i ordnad frikyrkomenighet med justitiedepartementets godkännande enligt res. 15/2 1935. Förutsättning för statskyrklig v. är tillhörighet till statskyrkan eller annat kristet samfund, i det senare fallet med prästens medgivande. Präst äger icke utan särskilt tillstånd viga utom egen församling. Frikyrklig v. är beroende av att åtminstone den ena av makarna tillhör samfundet samt att den andra icke förnekar kristen tro. Borgerlig v. utföres av notarius publicus eller hans ersättare. Formulär för statskyrklig v. möter i Alter- 1159 boken och består i huvudsak av prästens kopulationsfrågor och kontrahenternas consensusförklaring samt handslag, bibelord om äktenskapet, bön, Fader vår och välsignelsen. Brudmässa omnämnes icke. Formulär för välsignelse av borgerlig v. föreligger även. För borgerlig v. stadgas ordningen genom res. 10/10 1863 med vissa kompletteringar. För frikyrklig v. användes särskilt för församlingen godkänt formulär. I Danmark blev v. valfritt kyrklig eller borgerlig genom lagen 30/6 1922, under det att rätten till äktenskaps ingående avgöres av borgerlig myndighet. Borgerlig v. kan erhållas av alla, kyrklig endast om en av parterna tillhör ifrågavarande samfund. Statskyrkoprästen är endast skyldig att viga, om båda kontrahenterna tillhör statskyrkan samt minst den ena är medlem i hans församling. Kyrklig v. av frånskild kan icke krävas. Det rättsligt bindande såväl i kyrklig som borgerlig v. är brudparets consensusförklaring. Ritualet för kyrklig v. har sin historia nära sammankopplad med det norska v.-ritualet och innehåller samma huvudpunkter som detta. Dess detaljer är för närvarande reglerade genom den vägledning i ritualfrågor, som biskoparna utgav 1949, där även formulär för kyrklig välsignelse av borgerlig vigsel ingår. Genom lag av 1917 har också Finland följt de övriga nordiska länderna och infört valfri borgerlig eller kyrklig v. Lysning till äktenskap utfärdas av kyrkoherde i den församling, där kvinnan är kyrkoskriven. Hinder för lysning föreligger, om mannen eller kvinnan icke tillhör kristet kyrkosamfund, om någon av dem icke genomgått skriftskola, samt i de fall, där allmän lag förbjuder äktenskap. Det kyrkliga v.-ritualet är i Finland starkt beroende av den med Sverige gemensamma traditionen och uppvisar i stort sett samma huvudmoment med kopulationsfrågor, consensusförklaring, ringceremoni o.s.v. Brudmässa kan även förekomma, om så önskas. Handboken ger också formulär för kyrklig välsignelse av borgerligt äktenskap. Se även Äktenskap. 1160