VISITATION I sina senare stadier avlägsnar sig v. alltmer från det empiriska och förnuftsmässiga och blir i stället under inflytande av lagfromheten ett språkrör för en nationellt religiös syn på tillvaron, där Israels utkorelsehistoria och kult fått allt större tonvikt och där visheten identifierats med Lagen. Litt.: H. Ranston, The Old Testament Wisdom books and their teaching (London 1930); O. S. Rankin, Israels Wisdom literature; its bearing on theology and the history of religion (Edinburgh 1936); W. Baumgartner, Israelitische und altorientalische Weisheit (Tübingen 1933); J. C. Rylaarsdam, Revelation in Jewish Wisdom |literature (Chicago 1946); J. W. Gaspar, Social ideas in the Wisdom literature of the Old Testament (The Catholic university of America, Studies in sacred theology, II:8, Washington 1947); Wisdom in Israel and in the ancient Near East, presented to H. H. Rowley (Supplements to Vetus Testamentum 3, Leiden 1955). G. G. VISITATION, d.v.s. den kyrkliga uppsiktsmyndighetens, speciellt biskopens, besök i församlingarna för att granska församlingslivet, har praktiserats alltifrån fornkyrklig tid. Den har sin bibliska förebild i apostlarnas resor till de av dem grundade församlingarna och i deras föreskrifter till apostlalärjungarna Timoteus och Titus. På 30 0-talet, då stiftet som kyrklig arbetsenhet är utbildat, återfinna vi de första mera preciserade bestämmelserna om biskopens v. Den kunde förrättas av biskopen personligen eller av rxespiwoðsvrtat, periodeutes, d.v.s. högre präster, som drogo från församling till församling med undervisning och besök. Som i många. andra stycken uppvisar den frankiska kyrkan på 800-talet en väl genomarbetad ordning för v. i förening med biskopens konfirmation av församlingens ungdom. V. omfattade biskopens besök i varje församling tillsammans med därtill utsedda präster och även ofta tillsammans med en kejsarens ämbetsman. Biskopen predikade, konfirmerade, granskade prästernas ämbetsföring och tillståndet i församlingen och utövade den med boten förenade domsmyndigheten med påläggande av kyrkostraff och penitenser. I och med att biskoparna blevo kejsarens 1175 vasaller och därmed fingo världsliga sysselsättningar, som upptogo deras tid, överlämnade de v. åt sina ärkediakoner, vilket i längden kom att betyda v:s förfall. Mot medeltidens slut försökte kyrkan återföra v:s-plikten till biskoparna, men först den anspänning motreformationen innebar åstadkom detta resultat. Tridentinska m ötet kunde således bestämma, att biskopen varje år — i större stift vartannat år — skulle visitera stiftets alla församlingar antingen själv eller genom ställföreträdare (i första hand dekanerna). Den nuvarande k anoniska rätten förpliktar biskopen att visitera minst vart femte år personligen eller genom generalvikarien och andra prelater. I annat fall skall ärkebiskopen göra det på påvens uppdrag. Reformationen innebar en kraftig intensifiering av v. Detta var nödvändigt för att genomföra den nya ordningen i församlingarna och öva tillsyn över de evangeliska prästernas förkunnelse och övriga ämbetsföring. Förebild för alla kommande förordningar om v. blev den av Melanchthon författade, av Luther godkända och av kurfursten påbjudna »Unterricht der Visitatoren an die Pfarrern im Kurfürstentum zu Sachsen» 1528. På landsherrens uppdrag och med hans stöd företogs v. enligt denna gemensamt av präster och lekmän och omfattade prästernas ämbetsföring, efterföljandet av gudstjänstordningarna, lärans renhet och kyrkotukten. I de olika landskyrkorna lade sedan deras kyrkoordningar v. i händerna på superintendenterna (dekanerna) och de senare tillsatta generalsuperintendenterna, vilka antingen ensamma eller i samarbete med en statlig ämbetsman eller en hel kommission skulle företaga v. V. blev härigenom en fast institution i den tyska lutherdomen. I senare tider blev Eisenachkonferensen 1890 allmänt normerande med dess reglering av v:s omfattning med predikan av församlingens präster och visitator, prövning av religionsundervisningen i skola och kyrka, samtal med präster, lärare och församlingsrepresentanter, undersökning av den kyrkliga egendomen med kyrka och 1176