prästgård samt granskning av kyrkoböckerna. Över hela v. skulle en v:s-berättelse upprättas. Mer och mer tillerkändes v. en tvåfaldig uppgift, nämligen dels den noggranna uppsikten över församlingslivet, dels att uppmuntra och stödja detta och verka väckande och befrämjande på det kyrkliga livet överhuvud taget. I anglikanska kyrkan bevarade ärkediakonen sin förtridentinska ställning som visitator vid biskopens sida. Han skall visitera sitt område varje år, medan biskops-v. skall förekomma vart tredje (vanligast) eller vart fjärde år. De nordiska kyrkorna följde vid reformationen de tyska kyrkorna, vad beträffar anordnandet av v. Men de kunde också bygga på den medeltida traditionen, enär biskops-v. förut icke hade varit sällsynta i Norden, beroende till en del därpå, att v. aldrig överlämnats till ärkedjäknen. Man kan t.ex. följa flera av de medeltida ärkebiskoparna i Uppsala på deras hundramila visitationsresor i det stora stiftet, som sträckte sig ända till Bottenhavets nordspets. V. i de olika församlingarna skedde i en av sedvanan och vägarna bestämd ordning. En viktig pådrivare till v. var konfirmationen, »färmelsen», som blott biskopen kunde utföra. V. omfattade högtidlig mässa inför biskopen, predikan, sammanträde i sockenstugan med rannsakan inför församlingen av prästens ämbetsföring och granskning av räkenskaperna för kyrkans egendom. Ekonomiskt var v. ganska betungande för församlingarna, då ärkebiskopen hade rätt att fara med 40—50 hästar i sitt följe och annan biskop med 20—30. I Danmark-Norge gav Kirkeordinansen 15839 föreskrifterna för v. i den reformerade kyrkan. Superintendenten-biskopen skulle tillsammans med länsmannen besöka alla sockenkyrkor och upprätta register över deras egendom och inkomster, tillsätta präster, upprätta skolor och tillse att ordinansen följdes. Liksom på flera andra områden betydde pietismen i Danmark-Norge en intensifiering även av v., särskilt när det gällde tillsynen över prästernas ämbetsföring och församlingarnas andliga till- 1177 VISITATION stånd, vilket i årligen avgivna ämbetsberättelser (relationer) skulle inberättas till Kungl. Maj:t. I våra dagar äro v.i Danmark i stor utsträckning överlåtna till biskoparnas privata initiativ, liksom också v:s form bestämmes av biskopen och växlar från stift till stift. Ändamålet med v. är att biskopen som tillsyningsman genom gudstjänst, där såväl han som församlingsprästen predikar, och samvaro av annan art skall komma i kontakt med församlingen och dess arbete, och att han skall ge den enskilde prästen vägledning och uppmuntran. Därtill kommer att det åligger prostarna i de skilda kontrakten att vart tredje år avhålla kyrkobesiktning samt att vart annat år granska och kontrollera kyrkobokföringen. I Norge inskärper Norske Lov biskopens skyldighet att tillse, att prästerna förkunna Guds ord rätt och föra ett leverne, som anstår Kristi tjänare. Denna tillsyn utövar han främst genom v., som han skall företaga i varje församling minst vart sjätte år. Vid förfall för biskopen skall på dennes uppdrag och med kyrkodepartementets tillstånd v. förrättas av prosten. Om v:s förlopp ger det nuvarande reglementet (av år 1909 med vissa förändringar 1930) utförliga föreskrifter. Biskopen skall först överlägga enskilt med prästen om dennes arbete och studier och ge vägledning och uppmuntran i dessa stycken och sedan överlägga med församlingen om tillståndet i denna och därvid ge sitt personliga stöd åt församlingsarbetet. Vidare skall biskopen genomgå prästens ämbetsberättelse och dagböcker. Till v. hör ytterligare olika gudstjänster, där prästerna och biskopen predika, förhör med konfirmanderna, barngudstjänst, konferens med lärarna i kristendom och med söndagsskollärarna och ett menighetsmöte, till vilket församlingens förtroendemän, medarbetare och övriga församlingsmedlemmar skola infinna sig. Framställes därvid klagomål mot präst eller annan kyrkotjänare, skola dessa behandlas på ytterligare ett menighetsmöte. Över v. föres protokoll, och berättelse över de under året hållna v. skall insändas till kyrkodepartementet. 1178