VITALISME I Sverige-Finland gav Kyrkoordningen 1571 de första utförliga föreskrifterna om v. Enligt denna är biskopens ämbete tvåfaldigt: han skall dels själv predika, dels öva tillsyn över sina underordnade att de också rätt predika och »sig tillbörliga hålla». Han skall även hålla uppsikt över församlingarna, att de flitigt hålla sig till kyrkans nådemedel. Därför skall han årligen tillsammans med en eller två präster visitera i stiftet eller, då han har förfall, sända sin prost och några med honom att visitera. V. omfattar granskning av prästernas ämbete och leverne, undersökning av förhållandena i församlingar, skolor och sjukhus samt utövandet ay den kyrkliga domsrätten. De nu gällande v:s-bestämmelserna i S y erige återfinnesi Kyrkolagen 1686, som senare påbyggts med sedvanepraxis. Den föreskriver att biskopen årligen skall visitera så många församlingar som möjligt — periodiciteten för varje församling växlar i praktiken från stift till stift, men i regel försöka biskoparna genomgå församlingarna under en tioårsperiod och sända sina prostar på pros tvisitation under mellantiden. V. pålyses i förväg och vid biskopens ankomst avlämnar kyrkoherden sin ämbetsberättelse, som skall omfatta tiden från förra v. I en s.k. special-v. granskas kyrkoböckerna, inventarieböckerna och andra ämbetshandlingar i närvaro av prost och kyrkvärdar. Kyrkolagen föreskriver vidare gudstjänster med predikan av kyrkoherden eller någon annan av församlingens präster, katekesförhör främst med ungdomen samt visitationsstämma med visitators slutpåminnelser. På grundval av kyrkolagsbestämmelserna har v. utökats till att även omfatta barngudstjänster, överläggningar med kyrkoråden och besök i skolor, ålderdomshem och församlingens olika institutioner. V:s uppgift är numera även att vara en uppmuntran för och ett stärkande av församlingslivet, ej minst genom de råd, som biskopen kan ge för församlingslivets utdanande. Över v. föres protokoll av en därtill utsedd notarie. I Finland skall biskopen ha visiterat samtliga församlingar under loppet av fem år. Han åtföljes på v. av en medlem av dom- 1179 kapitlet och därtill av prosten och andra präster, om de därtill anmodas. Han får vid sin ankomst kyrkoherdens ämbetsberättelse med uppgifter om församlingarnas tillstånd, prästernas tjänstgöring, omfattningen av kyrkans egendom och om de åtgärder som företagits på grund av föreskrifter vid föregående v. V. fördelas så på den enskilda och allmänna v. Den förra, i vilken församlingens förtroendemän deltaga, omfattar granskning av kyrkoböckerna och kyrkoräkenskaperna, medan den senare, som förrättas inför hela församlingen, består av gudstjänster, kristendomsförhör, överläggning om församlingslivet samt biskopens slutförmaning, över vilket allt skall föras ett utförligt protokoll. Litt.: J. B. Sägmüller, Lehrbuch des katholischen Kirchenrechts 1—2 (4 ed. Freiburg i. Br. 1925—26); A. Retzbach, Das Recht der katholischen Kirche nach dem Codex juris canonici (Freiburgi. Br. 1935); Die evangelischen Kirchenordnungen des 16. Jahrhunderts 1—6, hrsg. v. E. Sehling (Leipzig—Tübingen 1902—55); A. Taranger, art. Visitats i Kirkeleksikon for Norden 4 (Khvn 1929); G. Uhlhorn, art. Kirchenvisitationen i Realencykl. f. prot. Theol. u. Kirche 10, hrsg. v. A. Hauck, (3 ed. Leipzig 1901); The Canon law of the Church of England (London 1947); K. Hansson, Norsk kirkerett (Oslo 1935); Y. Brilioth, Svensk kyrkokunskap (2 ed. Sthm 1946); Kyrkolag för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland jämte de viktigaste av gällande kyrkliga lagar och förordningar, utg. av O.D. Schalin (Helsingfors 1955). R.A. VITALISME er opprinnelig navnet på den teori at livsprosessene skyldes en særskilt »livskraft», forskjellig fra de kjemisk-fysiske prosesser i den uorganiske natur. V., som ble utformet av kjemikeren og medisineren G. E. Stahl (1660—1734) i polemikk mot Fr. Hoffmanns mekanistiske anskuelse, var en tid den dominerende biologiske teori. På denne linje ligger Goethes naturfilosofi, som gjenopptok det artistoteliske begrep entelechi, det skapende formprinsipp i naturen. Men da Fr. Wöhlers syntetiske fremstilling av urinsyre i 1828 syntes å utviske grensen mellom organisk og anorganisk natur, lå v. under for presset fra mekanistiske synsmåter. 1180