ZWINGLI Huldrych Zwingli. Samtida oljemålning av Hans Asper. nan faktor, som man pekat på, är den långvariga pestsjukdom, som Z. fick genomgå under hösten 1519 och som hos honom medförde en djup religiös kris. Under Z:s ledning utvecklades reformationen i Zürich steg för steg under åren efter 1519. Den betydde ej blott en religiös utan också en ingripande social omvälvning. En synnerligen sträng etik och ett teokratiskt statsideal utmärkte Z:s reformprogram, som bl. a. framlades i skriften »Vom Erkiesen (utväljande) und Freiheit der Speisen» 1522 samt vid tvenne disputationer 1523. Trots sin reformatoriska insats lämnade Z. aldrig helt den humanistiska ståndpunkten. Hans åskådning ter sig som en sammanblandning av antika och reformatoriska inslag. Som nämnts antager han den augustinska arvsyndsläran. Däremot avvisar han tanken på arvskulden. Skuld inträder först i och med en aktuell lagöverträdelse men vidlåder icke det nedärvda fördärvtillståndet. Grundläggande för Z:s teologi är en metafysisk motsats mellan ande och materia. An- 1211 den representerar ett eget område och kan ej tänkas ingå i det kroppsliga eller yttre. Därför skiljer Z. t. ex. strängt mellan gudomligt och mänskligt hos Kristus och anser, att tron blott hänför sig till hans gudomliga natur. Ordet får ej heller någon större betydelse. Tron väckes icke genom det yttre ordet utan genom Guds eller Andens direkta verkan. Mest kända äro de konsekvenser, som denna grunduppfattning medför i fråga om sakramentsläran. I nattvardsstriden, som försiggick under 1520-talet mellan Z. och Luther, utvecklade den förre en s. k. symbolisk nattvardsuppfattning. Instiftelseordens »est» betydde »significat», d.v.s. bröd och vin voro endast yttre symboler för Kristi lekamen och blod. Det väsentliga i nattvarden vore ej det lekamliga ätandet utan trons delaktighet i Kristi gudomliga natur. I instiftelseorden antog Z., att det förelåg en s.k. alloeosis, d. v. s. en retorisk figur med innebörden, att det som utsades om t. ex. Kristi mänskliga natur (lekamen och blod) i realiteten avsåge den andra naturen (gudomen). Grundtanken är även här den, att det som är ande aldrig kan ingå i det som är kroppsligt eller meddelas genom yttre medel, medan den lutherska ståndpunkten förutsätter, att även det yttre och kroppsliga blir andligt, när Guds Ande verkar däri. Försöken att nå fram till en enhet i nattvardsfrågan, framför allt vid religionssamtalet i Marburg 1529, där både Luther och Z. deltogo, strandade. En stor del av Z:s författarskap gäller praktiska och politiska frågor. Bland hans teologiska skrifter märkas främst den till konung Frans I av Frankrike dedicerade lärosammanfattningen »De vera et falsa religione commentarius» 1525 och bland nattvardsskrifterna »Eine klare Unterrichtung vom Nachtmahl Christi» 1526 samt den till Luther riktade »Amica Exegesis» 1527. Under försöken att utvidga reformationsrörelsen också till det övriga Schweiz invecklades Z. mer och mer{i politisk verksamhet. Han deltog aktivt i de aldrig utförda planerna på en europeisk koalition riktad mot Habsburg. Dessutom ivrade han starkt 1212