ÅTTIOTALISMEN neliga makt — så t. ex. Gregorius av Nyssa. Ingen av fornkyrkans äldre teologer har utlagt det bibliska återlösningstemat med den klarhet och grundlighet som Irenaeus*. Hans teologiska huvudord — recapitulatio — ger en mångsidig och rikt facetterad bild av å:s innehåll. Skapelse och å. knytes samman. Skapelsens mening har gått förlorad därigenom att människan i fallet förlorat sin mänsklighet och blivit fånge i synd och död. Recapitulatio börjar med Kristi inkarnation, den utföres genom hans seger, manifesterad i uppståndelsen och fortsätter i kyrkan under kamp mellan Ande och kött samt fullbordas i de dödas uppståndelse, då Anden helt vunnit herravälde över människan. I den fornkyrkliga teologien brottades den bibliska synen på å. med doketiska, gnostiska och nyplatonska frälsningstankar, enligt vilka det onda förlades till kroppsligheten och frälsningen uppfattades såsom det andligas befrielse från kroppslighetens band. Skapelsens Gud blev därmed en annan än frälsningens. Under medeltiden fördunklades den bibliska aspekten på å. dels genom den distinktion mellan natur och nåd, som blev grundläggande för de skolastiska systemen, dels därigenom att den medeltida satisfaktionsläran inte förmådde klart genomföra den bibliska synen på skapelsens Gud såsom identisk med å:s och därför inte heller på Gud såsom subjekt i Kristi försoningsverk. När däremot Luther i sin förklaring till den andra artikeln talar om hur Kristus »förlossat, förvärvat och vunnit mig, förtappade och fördömda människa, ifrån alla synder, ifrån dödens och djävulens våld» ge dessa ord ett klassiskt uttryck åt det centrala bibliska budskapet. För närmare dogmhistorisk belysning av å. hänvisas till artiklarna Frelse och Försoning. Dogmatiskt. Begreppet å. öppnar ett allomfattande perspektiv: människans tillhörighet till Gud genom skapelsen, hennes genom fallet inträdda träldom under främmande makter, hennes befrielse genom Kristi seger, återställelsen av gudsbarnaskapet mitt i syndens och dödens värld, utblicken mot den slutliga fulländningen. Den dogmatiska betydelsen ligger i den belysning å:s perspek- 1239 tiv ger åt frälsningens och försoningens innebörd. Följande punkter må här markeras. 1) Å. står på vakt mot varje tanke på en mänsklig självfrälsning. Ty inte bara en del av människan, utan människan såsom totalitet befinner sig i de onda makternas fångenskap. Därför gäller också å. hela människan. 2) Skapelsens Gud är på samma gång å:s. Å. betyder en återställelse av skapelsen, och å:s fulländning är även skapelsens fulländning. 3) Kristi försoningsverk ses under dramatisk synvinkel. Det innebär kamp mot och seger över de främmande makterna. Kristi ställföreträdande offer ingår organiskt i detta perspektiv. Det är den väg, på vilken segern vinnes. Härmed markeras det oupplösliga sambandet mellan kors och uppståndelse gentemot ensidigt betonande av det ena eller det andra. Också satisfaktionstanken kommer här till sin rätt: Kristus »har gjort tillfyllest», men icke bara i förhållande till Guds vrede, utan också och framför allt i förhållande till Guds kärlek. Detta innebär att Gud på en gång försonar och försonas. Han försonas, när han i Kristus försonar världen med sig själv. 4) Slutligen betonar å. i lika hög grad det eskatologiska nuet och det eskatologiska hoppet. Å. är en närvarande realitet. Människan får delaktighet härav, när hon införlivas med Kristus i hans kyrka. Men samtidigt pågår, på grundval av Kristi seger, Andens kamp för å:s förverkligande allt intill »den yttersta dagen» och »den tillkommande världens liv». Se vidare artiklarna Död, Frelse, Försoning, Lag och evangelium, Rättfärdiggörelse, Synd og skuld. I fråga om litteratur hän- visas särskilt till Frelse och Försoning. G. E.H. A. ÅTTIOTALISMEN är en strömning, som väsentligen under 1880-talet visserligen inte dominerar men i hög grad influerar det nordiska kulturlivet. Den innebär en radikal brytning och en ofta frän uppgörelse med vad som i olika avseenden framstår som romantik och konservatism, ett försök att skapa en »modern», sekulariserad kultur. På viktiga punkter anknyter den därvid till upplysningens motsvarande strävanden, men 1240