Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttiotalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i än högre grad är den beroende av dels
samhällsutvecklingen efter industrialismens
genombrott, dels utländska inflytanden,
speciellt engelsk utilitarism och evolutionism,
fransk positivism och naturalism och tysk
vänsterhegelianism och pessimism. Till dess
mer eller mindre konsekventa företrädare
hör en rad unga författare, i Danmark främst
J. P. Jacobsen, H. Drachmann och K.
Gjellerup, i Finland K. A. Tavaststjerna, i Norge
H. Ibsen*, Bj. Bjørnson*, A. Kielland och A.
Garborg och i Sverige A. Strindberg*, V.
Benedictsson, G. af Geijerstam och O. Hansson.
En speciellt stor roll spelar, även långt
utanför Danmarks gränser,
brandesianism en*. Ett centrum för den svenska
radikalismen blir den 1882 grundade uppsalienska
studentföreningen Verdandi med sådana
medlemmar som D. Bergström, K. Wicksell
och Hj. Öhrvall, och i Stockholm får den
comtska positivismen“ en energisk
förespråkare i A. Nyström.
Religiöst sett utgår de allra flesta av å:s
företrädare från hem med en positivt
kristen inriktning, och inte sällan har de själva
bakom sig en ungdomsperiod med starka
religiösa intressen. Deras utveckling mot
agnosticism eller ateism betingas av en rad
samverkande orsaker. I många fall ligger en
anledning i den pietistiskt färgade, mörka
kristendomstyp, som de mött i sina hem och
som senare förefaller dem alltför tryckande
och livsfientlig, delvis också kulturfientlig.
Det mörka draget accentueras genom det
Kierkegaardsinflytande, av vilket endast få
av åttiotalisterna i sin ungdom är helt
oberörda. För åtskilliga påskyndar detta
inflytande deras brytning med kristendomen. Då
de finner denna vara »over ævne» och inte
helt kan acceptera den, drivs de av kravet
på ett »enten — eller» att helt ta avstånd
ifrån den. Också Kierkegaards skarpa
kyrkokritik gör ett starkt intryck, som kan spåras
bakom många av åttiotalslitteraturens fräna
prästporträtt. En besläktad kritik, som
bidrar till att uppluckra den gamla
kyrkofromheten, utgår på många håll från
väckelsekretsarna. Samtidigt undergrävs den
ortodoxa bibel- och dogmuppfattningen på
viktiga punkter av den religiösa liberalismen*.
1241
ÄÅTTIOTALISMEN
Dennas betydelse är dock långt ifrån
entydig. För åtskilliga blir den ett
genomgångsstadium, innan de — temporärt eller
definitivt — intar en agnostisk eller ateistisk
ståndpunkt, för andra blir den en position,
som gör det möjligt för dem att hålla fast
vid en religiöst-idealistisk livsåskådning. En
väsentlig — om än stundom något
överbetonad — roll i sekulariseringsprocessen
spelar naturvetenskapen, främst genom sin på
många håll materialistiska orientering och
genom den darwinska utvecklingsläran.
Debatten kring den senare kommer bl.a. att
röra sig kring dess eventuella etiska
konsekvenser och kring dess förhållande till den
bibliska världsbilden, till gudstron och till
odödlighetstanken. För åtskilliga blir da
rwinismen en ersättning för deras
förlorade religiösa tro; i stället för tron på det
eviga livet omfattar de tron på livets
evighet. Av betydelse blir, att man inte sällan i
apologetiskt syfte bekämpar den moderna
naturvetenskapen på ett sådant sätt, att
kristendomen kommer att framstå som
föråldrad och omöjlig att acceptera för en modern
människa. I samma riktning verkar, att
kyrkan i olika sammanhang intar en
konservativ inställning till sådana brännande
samhällsproblem som kvinnofrågan och
arbetarrörelsen. Redan av detta skäl ser vanligen
den inbrytande socialdemokratien en
avgjord fiende i kristendomen, som den
dessutom anser dra människans intresse från
jorden till en drömd himmel och så hindra
hennes materiella utveckling. Den religiösa
och den politiska radikalismen bildar därför
ofta en gemensam front. Frågan, vad
kristendomen betytt i historien, debatteras
ivrigt, och svaret blir vanligen antingen att
den saknat varje verklig betydelse eller att
den hindrat framåtskridandet. Ett ofta
varierat motiv i åttiotalslitteraturen är, att
kristendomen saknar förutsättningar att över
huvud ge något åt en modern människa.
Hennes centrala problem lämnar den olösta.
Speciellt hänvisas i detta sammanhang till
teodicéproblemet*, som aktualiserats bl.a. av
sådana politiska händelser som fransk-tyska
kriget men framför allt av industrialismens
genombrott och de därav framkallade so-
1242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:43:01 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/3/0635.html