Mutter in der Rechtsentwicklung (Tübingen 1907); R. Seeberg, Luthers Anschauung von dem Geschlechtsleben und der Ehe (Lutherjahrbuch 1925, Wittenberg 1925); O. Lähteenmäki, Sexus und Ehe bei Luther (diss. Helsingfors 1955); P. Kluckhohn, Die Auffassung der Liebe in der Literatur des 18. Jahrhunderts in der deutschen Romantik (Halle 1922); W.Macholz, Die romantische Ehe und der lutherische Ehestand (Dresden 1929); S. v. Engeström, Några grunddrag i den kristna äktenskapsuppfattningens historia (i Ny Kyrklig tidskrift 1950); S. Hellsten, Kyrklig och radikal äktenskapsuppfattning i striden kring C. J. L. Almqvists Det går an’ (diss. Uppsala 1951; historiskt-etisk framst. av den kyrkliga ä:s-uppfattningen contra den liberala). Principiellt: Pius XI:s rundskrivelse om det kristna äktenskapet (sv. övers., Det kristna äktenskapet, Uppsala 1938); 7. Gottlob, Grundriss des katholischen Eherechtes (Köln 1948); L. Deltombe, Äktenskapet (Lund 1954; katolsk); E. Brunner, Das Gebot und die Ordnungen (3 ed. Zürich 1939); A. Runestam, Kärlekslivets och äktenskapets etik (3 ed. Sthm 1948); Ett brev i en folkets livsfråga (Sthm 1951; det s.k. »biskopsbrevet»); D. S. Bailey, The mystery of love and marriage; a study in the theology of sexual relation (London 1952); R. Bring, Till diskussionen om äktenskap, skilsmässa och vigsel av frånskilda (i Svensk teol. kvartalskr. 1952); H. Janson, Skilsmässoproblemet (Uppsala 1953); M. Thurian, Mariage et célibat (Paris 1955); S. Hellsten, Skilsmässa? (Sthm 1955). S. H—n ÄMBETE, se Kristi trefaldiga ämbete, Kyrkans ämbete. ÄMBETSBROTT, se Andlig domsrätt. ÄNGLAR omnämnas såsom en självklar realitet i hela bibeln, ehuru intresset för dem icke är lika stort i alla bibliska skrifter. I. 1. Den av G. T:s äldre del företrädda israelitiska religionen ger ä. två roller. De bilda Guds himmelska svit och uträtta hans vilja. I den förra betydelsen (och då alltid i pluralis) anföres ä. t. ex. i 1. Mos. 28:12, 32: 1—2. Ä:s framträdande betyder Guds närvaro. Gud är Herren Sebaot, d. v.s. den himmelska änglahärens härskare. Andra namn på ä. i den här meningen äro andar (1 Kon. 22: 19 f) och de heliga (5 Mos.33: 2). Ä. i Guds följe prisa sin Herre (Ps. 89:6, 1261 ÄNGLAR 103: 21). Av de uppgifter som ä. på Guds befallning uträtta må främst nämnas kungörelsen av Guds beslut. Det hebreiska ordet mala’k liksom dess grekiska motstycke (i LXX och N. T.), šyysXog, betyder »sändebud». Den främsta enskilda änglagestalten i G. T., »Herrens ängel» (mala’k Jahve), är ett medel genom vilket Gud uppenbarar sig. Som Guds språkrör förenas han så intimt med Gud, att uppenbarelsens subjekt lika väl kan heta Herren som Herrens ä. (1 Mos. 16; 2 Mos. 3; Jud. 13). Jahves ä. är inte något fruktansvärt väsen utan den som hjälper, räddar, skyddar och försvarar (1 Sam. 29; 2 Sam. 14; 1 Mos. 48; 2 Mos. 23; 1 Kon. 19; Ps. 34:8 och 91:11). Han leder Israels vandring (2 Mos. 14:19, 23:20) och slår dennes fiender (2 Kon. 19: 35). I G. T. finner man spår även av en mera mytologisk änglatro, i berättelsen om Guds söner (1 Mos. 6) och i beskrivningar av fågel- och ormartade blandväsenden, keruber och serafer, vilkas ursprung torde vara babyloniskt (1 Mos. 3:24; Jes. 6:2; Hes. 1: 5—14, 41: 18—19). 2. I den Jahvereligion som bildades efter exilen och representeras av G.T:s yngre skrifter har intresset för ä. stigit och framkallat en verklig angelologi. Någon polyteistisk änglakult har Jahvereligionen aldrig tålt, men nu, när den polyteistiska faran var över, ägnade man mera intresse åt ä. Den nya friare tendensen kommer i dagen däri, att ä. och Guds söner identifieras med stjärnor och andra himlakr oppar (Ps. 89:7; Job 38:7; Jes. 24: 21—23). Ä. fungera fortfarande som Guds sändebud, men samtidigt uppfattas de som något slags mellanting, me d 1a re mellan den dolde Guden och människorna (Hes. 2—3; Dan 4, 9, 10). De avslöja Guds hemligheter och verkställa hans beslut. En »angelus interpres» framträder redan hos Sak. 1—2, och i Jes. 63: 9 kallas Jahves ä. hans ansiktes ä. Ett symptom på ä:s friare ställning är att de börja få personnamn (Dan.). Det tredje draget i den judiska angelologien utgöres av en tendens till hierarkisk klassificering. Mikael, Israels skyddsängel, och Gabriel, uppenbarelsens ängel, höra till över- 1262