Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nr 1. Januari
- Carl Svenske, af författaren till en Framtidssaga (Gustaf Björlin)
- I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
att söka narra folk till sig med en
publikation om bättre köp; — ja, raggen må ta’
mig, om icke så blir fallet», tilläde han i
det han utslätade sina spetsmanchetter, som
tillskrynklats under hans ifriga rörelser.
»Jag är hvarken intressent i Alingsås,
i kattuntryckeriet, i linnefabriken eller i
någon annan societet, som är delaktig af
femprocentsmedlen», sade åldermannen med
stigande häftighet. »Jag är helt sLätt och
rätt en gammal ärlig och välmenande
köpman och lemnar sådana frågor, som min
herre behagat framställa, helst åt politici
att afgöra. Att min herre, som är
kom-missionär för ett af de största husen i
Amsterdam icke kan tycka om de försök som
på sista tideii blifvit gjorda att göra
inhemskt ylletyg, kan jag nogsamt förstå;
men det dröjde ju lång tid innan sjelfva
England kunde frigöra sig från de
holländska fabrikerna.»
»För att åter gå till vårt första samtal»,
sade den andre lugnt, Ȋr det emellertid
glädjande att se hur väl våra styrande,
och framför allt vår skicklige
kanslipresident, förstå sig på att gripa in i lyckliga
konjunkturer för att höja vår kredit på
den utländska marknaden.»
»Sköna konjunkturer», af bröt
åldermannen ännu häftigare. »Hvilket land
be-höfver väl bättre fred och stillasittande än
Sverige och hvilket land är väl mindre
otjenligt till activitet och krigsrörelser? —
Genom våra store konungars blodiga krig
ha ju både handel och näringar sjunkit
ned i den djupaste vanmakt. — För icke
länge sedan måste ju till och med
skofli-karne hemta sina skoremmar från Danzig,
och för icke stort längre tillbaka hade vi
ju tyska månglare som sålde morötter och
palsternackor styfvertals på Jakobstorg.»
»Men landet har hemtat krafter på
nytt.»
»Ganska sant», återtog åldermannen
lugnare, »Sverige är genom Guds underbara
nåd för närvarande i bästa tilltagande och
förkofring; handel och sjöfart tillväxa med
stora steg och våra nyttiga kassor ökas
äfven med hvarje dag. Genom en längre
fred skall landet derför med Guds hjelp en
dag kunna få nog krafter, för att vinna
tillbaka hvad det förlorat.»
»Då är det ju endast sjelfva
tidpunkten, som det återstår att bestämma, och,
som min herre nyss sade, vore det kanske
bäst om frågan härom afgjordes af våra
styrande och politici.»
»Våra styrande», utbrast åldermannen,
som icke märkt hvarthän den andre
syftade, med häftighet, »våra styrande, hvilka
äro de? Jo, ungdomarne på riddarhuset,
hvilka dag ut och dag in skräna på
activitet och krigsbuller. Jag undrar just hur
det skulle gå med handeln på Ryssland
om vi blott skulle hotas med en fiendtlig
descent på kusten. Jag mins, Gud bättre,
ännu alltför väl krigsbullret i Polen anno
34, och så sant jag heter Göran Smedman
var det icke på håret att en hederlig karl
skulle komma på gäldstugan, endast för
dessa fördömda hattkonsterna, hvilka också
jag sedan dess afsvurit! — Och min herre
säger», fortsatte han lugnare efter en stunds
tystnad, återkommande till hvad han yttrat
i början af samtalet, »att Sverige icke
ligger under samma klimat som England och
icke har Englands stora rörelsekapital, och
jag tillfogar nu — gå icke alla våra
inhemska företag af brist på sådana kräftgången ?
Hur går det till exempel med det
West-indiska kompaniet, hur står det till med
porslinsbruket?» .
»Äfven pipbruket på Långholmen lär
icke stå sig mera än jemnt», inpassade den
andre med slug min.
»Dermed är ingen fara», sade
åldermannen sjelfbelåtet, »det går af sig sjelft
om fred får råda i landet.»
»Det torde också kunna förutsättas när
det kan räkna en så erfaren man som
ålderman Smedman bland intressenterne; men
än en gång, Sverige är icke ett land för
fredliga manufakturer. Om Sverige
någonsin skall kunna bringa sig opp igen
kan det icke ske genom ett nesligt
stillasittande utan allena genom krig. Endast
härigenom är det, enligt min ringa mening,
som dess kredit på nytt kan blomstra upp.
»Se nu äro vi der igen», skyndade sig
åldermannen att falla in, »nämnde jag icke
nyss krediten och att riksens ständer måste
på ett eller annat sätt upphjelpa densamma;
men jag sade icke genom krig och örlig, som
min herre vill, utan genom visa lagar och
tillräckliga understöd i lån och premier.»
— »Men vi glömma ju alldeles bort hvad
tiden lider», fortfor han i det han såg på
sitt ur. »Vi skulle ju pröfva den malaga
sekt, som jag köpte i går på Tre kronor
och om min herre beskedligt följer mig hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Sep 27 18:33:49 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nu/1876/0014.html