18 Det underjordiska Rom. I. Den siste maj, 1578, var man på ett landställe, en fjerdingsväg från Rom, sysselsatt med en obetydlig dikning. Stället ligger till höger om via Salaria nuova och tillhörde den tiden en spanior, vid namn Bartolomé Sanchez. Ingen kunde det minsta drömma om de för hela den bildade verlden vigtiga följder, hvartill denna gräf-ning skulle leda, då plötsligt den fördjupning, spadarne gjort, började af sig sjelf att vidga sig och inom kort förvandlade sig i ett litet jordskred. Marken, som i nära halft annat årtusende varit undergräfd, motstod icke längre trycket ofvanefter, utan rasade ned i minan derunder. En underjordisk gång lade sig i dagen; och denna gån£ var endast ingången till ett helt system af underjordiska gallerier, som i tre till fem våningar gingo Öfver och under hvarandra och korsade hvarandra i alla riktningar, än utvidgade till hvälfda kamrar och rymliga salar, än trängande sig ihop till tre fot breda och sju fot höga passager, alla dock lika deruti att de allt jemt fortlupo, att de alla blott voro mynningar till nya irrgångar, åt höger och åt venster och framåt, i en utsträckning som tycktes oändlig. Det var dock vida mycket mer, än blotta läget och lokalen, som i denna underjordiska labyrint fängslade de nedgåendes och framträngandes uppmärksamhet. Man träffade kapell och oratorier — eller, såsom vi skulle kalla dem, kyrkor — af den mest primitiva anläggning. Man befann sig på en ofantlig be-grafnings- och andakts-ort, smyckad med alla de medel, öfver hvilka religiös hänförelse och naturlig tillgifvenhet, i förening med antik konst, haft att råda. Man fann sidoväggarna fylda med af marmor eller tegel tillmurade grafvar, i hvilka liken uti horisontala ställningar allt efter gångar-nes höjd, lågo i sex eller åtta, stundom ända till femton, rader öfver hvarandra. Skrymmande sarkofager hörde väl till sällsyntheterna; dock stötte man genast på tvenne dylika af marmor, framställande herdescener och den kristna kärleksmåltiden. Deremot hade man råkat in i en hel verld af grekiska och latinska inskrifter, som med rörande enkelhet och innerlighet tolkade för den besökande att man här nedlagt en maka, ett barn eller någon annan hjertepart: »mitt ljus» — »min glädje» hette det så ofta om de här förvarade. Äter och åter läste man om desse hädan-gångne att de »gått in till Gud», att de nu lefde »i Kristo» eller »i frid» eller »i de saliges flock». Ännu kraftigare till hjertat talade symbolerne: medaljonger med bröstbilder af lagerkransade män, omgifne af Victorier eller af häfdens sångmör med pergamentsrullar i händerna; framställningar af segervinnare i de offentliga täflings-spelen uti stolta fyrspann; eller blott en konstlös palmgren, inristad i grafskifvan; eller slutligen det lilla glaskärlet med sin röda hemlighetsfulla bottensats, hvilket här och hvar befann sig uti en nisch bredvid griften. Hvad annat, sade man sig, kunde väl dessa tecken ge till känna än att den framlidne, i ett kämpaspel som gälde allt, hållit ut till det yttersta och vunnit seger — samt att insatsen i detta spel icke varit något mindre än hans eget blod? Och öfver alla dessa rabatter af vittrande ben, af dödens hvita liljor, göt den fornkristna konsten uti otaliga, vexlande fre skomålningar hela sitt färgrika, själfulla lif. Här sågs Maria mottaga bebådelsen: der satt hon med sitt barn i vaggan eller höll det på skötet, då den späde hyllades af österns vise. Man hade i dessa målningar att beskåda Kristus som tolfårig bland rabbinerne i templet, Kristus som man i kretsen af sina lärjungar och Kristus midt uti den hungrande folkhopen, då han välsignar och bryter det bröd, som skulle tusenfaldigas uti hans händer. Ännu oftare egde man dock tillfälle att se prof af detta symboliska framställningssätt, hvilket var så öfvervägande i det fornkristna måleriet. Ett afgjordt företräde var bland dessa konstverk gifvet den gode herden, hvilken än omkring sig samlade de får som »kände hans röst», än bar hem till hjorden det enda som varit borttappadt. Närmast i talrikhet kommo de bibliska bilder, som på genaste väg leda tanken till uppståndelsen: Lazari uppväckelse; Jonas upp-