20 Gammalt Nytt från Kong-1. Teatern. Utkast, samlade af O. Strandberg. I. 1788—1790. Då konung Gustaf III 1788 lemnade sin hufvudstad för att begifva sig * till ryska kriget, hade han ej underlåtit att se till, att hans älsklingsskapelser, de kongl. teatrarne, skulle genom en klok styrelse och ett nitiskt arbete hållas uppe på den ganska höga ståndpunkt, de under den korta tiden för sin tillvaro redan hunnit uppnå. Icke blott att han genom detaljerade reglementeranden sörjt Jör att representationerna skulle gå sin gilla gång och att repertoirens innehåll skulle, så vidt möjligt var, motsvara det af honom med teatrarna afsedda ändamål: den fosterländska konstens höjande; utan han hade äfven föreskrifvit, att vederbörande teaterstyrelse skulle till honom afsända fullständiga rapporter om hvad sig inom teatrarna till-droge, viljande derigenom i sin egen hand ytterst hålla trådarna till konstinstitutionens ans och gång. Vid den tid af året, hvarom nu är fråga, hade operan redan stängt sina portar, så att de meddelanden, som gjordes konungen, hufvudsakligen gällde den s. k. »dramatiska teatern», hvilken hade att under sommarmånaderna uppehålla de kongl. spektaklerna. Denna teater var då skild från den lyriska, eller »operan», och bildade egentligen ett bolag, ehuru under en kongl. direktions öfverinseende och under särskild ledning af en ordningsman, icke tillhörande konstnärs-personalen. Artisterna, förenade i en kom-mité, i hvilken ordningsmannen förde ordet, voro då icke allenast aktieegare, utan ock, såsom sqdane deltagande i verkets inre administration. Denna artisternas dubbla ställning, ej fullt klargjord i det till efterrättelse gifna reglementet, vållade en slitning mellan styrande och styrda, som var menlig för det helas gång och som åstadkom en viss missaktning för styrelsens åtgärder, på samma gång som ordningen derigenom stördes och flera gånger var på väg att alldeles sönderbrytas. Efterföljande små skizzer, egentligen be handlande det lilla kriget mellan kulisserna, hvilket dels uppkom af ofvannämnda förhållanden, dels ock måhända hade sin grund i de handlande personernas karakter, äro hemtade ur de till konungen afsända rapporterna, benämnda: »Nyheter från kongl. teatrarna i Stockholm», och lemna en rätt liflig bild af det, som den tiden rörde sig inom det inre af teaterverlden. Låtom oss först kasta en blick på de förnämsta och i handlingen mest ingripande personligheterna. Den kan icke blifva särdeles omfattande; blott de yttersta konturerna skola angifvas. Valet af den man, åt hvilken konungen lemnade uppdraget med dessa »nyheters» afgifvande, rättfärdigades fullkomligt af dennes nit och förmåga. Han var dessutom af sitt embete kallad dertill. Abraham Niklas Clewberg (sedermera adlad: Edel~ crantz) var född 1754 i Abo, der fadren var professor. Blef sjelf akademisk lärare. Sedan han genom ett sorgeqväde öfver enkedrottning Lovisa Ülrica gjort sig känd, kallades han af konung Gustaf III till Stockholm och förordnades 1783 att biträda vid de svenska skådespelens styrelse och vård. Strax efter svenska akademiens stiftande 1786 blef han dess ledamot. Han var lärd och skald, har författat och bearbetat flera teaterstycken och bland annat öfversatt den gamla folksången: »Bevare Gud vår Kung!» Hans styrelse, dels såsom biträdande, dels såsom 2:dre och l:ste direktör vid teatrarna räckte öfver ett fjer-dedels sekel. Många hans åtgärder bedömdes strängt. Men — säger hans efterträdare i svenska akademien, C. P. Hagberg, — »han sökte bilda och leda allmänna omdömet, rena och stadga smaken, uppmuntra snillet och talangerna, afvisa odugligheten, häfva missbruken, näpsa sjelfsvåldet, befrämja ordningen.» Likasom han till sitt -yttre var djupt allvarlig och tillbakadragen, »tycktes han till sitt inre vara kall och förbehållsam.» Edelcrantz lemnade styrel