28 Carinas Ljus. PERSONER: Öfversten. Öfverstinnan. Francesco, läkare. Matteo, fiskare på Capri. Carina, hans dotter. Beppo, hans tjenare. Capri 1864. Ett rymligt samlingsrum i Matteos hus. Dörrar å båda sidorna, äfvensom i fonden tvänne, hvarigenom man har utsigt öfver hafvet. Mellan dessa ett stort fönster, framför hvilket står en madonnabilå omgifven af grenljus. I taket en bur med kanariefoglar. Å ömse sidor af kammaren bord. Vid det till höger sitter Matteo sysslande med fiskredskaper. Carina står framför en spegel. Det börjar skymma. Matteo. Jag säger dig, flicka, att du är för sträng mot den stackars Beppo. Han hade arbetat som en galerslaf hela långa veckan endast för att få dansa med dig i afton och så skickar du honom i stället till Neapel. Carina. Men här fanns ju ingen annan, som kunde fara dit. Matteo. Det tror jag nog, när det stormar som i dag! Jag tycker riktigt att det är synd om gossen. Carina. Jag afundas honom, jag! Matteo. Förstör han sig inte sjelf så förderfvar han åtminstone vesten, som han har samlat till i flera månader. Han fick ju inte rast att byta om en gång! Carina. Hvad skall han med vest? Han är mycket vackrare utan! Matteo. Nu är du otacksam igen! Han trodde inte att han skulle få dansa tarantellan med dig utan det der dumma plagget. . . Carina. Som bara gör honom så löjlig och så tjock! — Men det fanns ju ingen annan hjelp för den vackre lille än att Beppo vågade sig ut. MATTEO skakar på hufvudet. Hm! Hjelp...? Carina. Nej — skräm mig inte så der, padrino! Han får inte dö ifrån oss, den snälla gossen! Matteo. Ja — får han inte dö så lefver han väl. Men jag tror . . . Carina. Nej, nej! Då blir ju den goda signo-ran alldeles förtviflad. Hon är så likblek och förgråten allaredan. Matteo. Men hon är mildare till mods också nu. Helt annat är det mèd gubben. Han blir mera rasande ju värre han ängslas. Carina. Ja det får inte ske! Jag kan inte tänka mig att det är möjligt. Och här hos oss till! Nej — vi skola bedja vår goda madonna för det lilla barnet. Vi skola tända ljus för henne så hjelper hon oss nog. Matteo. Oss ja, min dufva — men de der äro hedningar. De tro inte på Gud. Den arge gubben har bara varit i kapellet en enda gång under de två månader, de ha bott här. Och hur bar han sig åt? När fra Luca frågade om han finge bikta honom höll eccellenza på att köra ut honom ur hans egen kyrka. Carina. Det var mera löjligt än elakt ändå! Matteo. Och när någon ber honom om en ersättning för sina tjenster, då kramar gubben hans hand så att den blir både brun och blå och så säger han: »ett ärligt, svenskt handslag måtte väl vara mer värdt än drickspengar!»