57 jest hvarje dag, försäkrade han. hedra hans ringa anrättning med sin närvaro, utom då han för någon gång var på hofvet. Svenske beslöt derför att invänta honom; och det dröjde icke heller många minuter innan biskopens magra skepelse visade sig i dörren. Att dagens öfverläggning varit både häftig och långvarig inom Sekreta utskottet visade sig otvetydigt på det eljest stela, pergamentslika ansigtet, hvilket nu utmärkte sig för en mer än vanlig lif-lighet. »Den afgörande dagen närmar sig mer och mer», sade han till Svenske i det han lemnade sin kappa och hatt åt den bugande värden, som skyndat fram för att mottaga »hans högvördighet». — »Men kroppens nödtorft får ofta stå till baka för vigtigare värf, eller hur mäster Peter? — »Gud låte det emellertid hjelpa», fortfor han, då den kruserlige värden med många bugningar jakade hans fråga och drog sig till baka; »men våra motståndares antal tillväxer för hvarje dag. Det är också lättare att med förflugna planer hänföra en obetänksam massa, än att sedermera bringa samma planer till verkställighet. —■ Men äfven Du, barn, ser upprörd ut», afbröt han sig i det han kastade en forskande blick på den unge mannen; »har något händt dig»? Svenske berättade nu utförligt uppträdet på Lafonts kaffehus och yttrade sin ledsnad öfver att han icke bättre kunnat lägga band på sitt sinne. »Det hör ungdomen till att kifvas om småsaker, men en ärlig tvekamp mellan unge män, oaktadt den icke till fullo kan anses öfverensstämmande med Guds ord och den Heliga skrift, torde dock icke höra till de svåraste synder. Hvad som i detta fall försvårar saken är emellertid den politiska sidan af honom. Parva scintilla neglecta magnum sæpe exitat incendum, säger Cur-tius, och våra motståndare skola helt säkert icke underlåta att af denna lilla gnista tända en hel vådeld med sammansvärjning, förräderi och uppror. Men må hvar dag hafva sin omsorg och sin plåga» fortfor han i det han satte sig, »nu skola vi icke mer tänka derpå utan i stället se till hur det kan gå med verkliggörandet af dina planer för framtiden. Jag har redan talat vid några vänner inom utskottet; men för närvarande vill jag säga dig, synes ringa utsigt varq för handen, att du, oaktadt din fars stora förtjenster, skall snart lyckas få någon rekommendation till stat på något regimente. Utan större relationer eller förmögenhet är detta också svårt nu för tiden. — Men förse dig nu af hvad huset förmår; vi skola hoppas att det reder sig!» »Min vördade morbror är mycket god som tänker på mig, och har så många andra bekymmer», sade Svenske i det han fattade biskopens hand. »Ingatåcksägelser, barn! Se till i stället att du får något af den här fårsteken, det mesta är redan uppätet, och resten är bara ben och senor, men sero venientibus ossa, den som kommer sist till qvarnen får sist-mala; och vi få nöja oss om mäster Peter vill gifva oss något, denna tid på dagen,»- Den enkla måltiden var snart slutad.. Kräslighet i mat hörde icke till tidens hvardagslif, utan var nästan uteslutande-hänvisad till de större kalasen, hvilka också till följd af de prof, som de kunde-ställa på gästernas matsmältningsorganen, hade allt skäl att fordra både en långvarig förberedelse och en grundlig efterföljande späkning. Sedan fårsteken med vattenlingonen och de ättikdränkta portu-laksstjelkarne var affärdad, återstod endast den magra köttsoppan och med denna, efterföljd af några »fattiga riddare», var måltiden till ände. Biskopen skulle strax på. eftermiddagen deltaga i sitt stånds öfver-läggningar och han tog genast efter måltidens slut afsked af Svenske, hvilken han gifvit det rådet att se sig något om i staden tills tid vardt att längre på aftonen, som öfverenskommet var, söka tant Beata. Då Svenske lemnat Gyllene freden styrde han derför sin kosa framåt den på denna tid mycket besökta Österlånggatan. Hans-första afsigt var att taga det under byggnad varande slottet i närmare ögonsigte; och vi finna honom också en stund derefter försjunken i dess betraktande. Det ståtliga slottet var redan till sina yttre delar nästan fullbordadt; men på södra sidan återstod ännu mycket att fullständiga och en stor flock arbetare voro som bäst sysselsatte med att fylla den djupa slottsgrafven, som här gått fram. Äfven den bredvid liggande storkyrkan var under reparation. De många små och låga handelsbodar, som hittills på alla sidor omgifvit henne, höllo på att borttagas; och stadsarkitekten Carl-