63 Gossar, låt oss leka kriget, då en verld befriades, då Temistokles och Kimon lefde, och Miltiades! Hel dig, Zens, de lefva ännu! hel dig Zeus, de stå mig när!» — Och en hänförd gosseskara svarar rörd: de äro här. »Samlens då på Kerameikos! fatten svärd och sköld och lans, ty vår lek skall ändas, piltar, med pyrrikisk vapendans! Skruda dig i högtidskläder, kransa dig, du glada hop! Snart förnimma berg och dalar evoe och fröjderop». — Och en väldig skog af lansar snart på Kerameikos står. Hvilka lockar, hvilka kinder, hvilken härlig menskovår! Tusental af lekkamrater, ordnade i flock och tropp, och inunder kransar ögon, glänsande af mod och hopp. Vill Dexippos endast skåda vårens prakt i sina led? O, låt äfven sommarns styrka, höstens mognad vara med! Männer komma, gubbar komma, allt till vapen gripit har — skilj ej gossen från hans broder, skilj ej sonen från hans far! Dagen är en fest för våren, unga krafters offerdag; men de gamle ha föryngrats — tag dem upp i helgadt lag! Männen välja sig bland gossar märkesmän för flock och tropp, styrkan följer glad förtröstan — låt vår skara bryta opp! Och nu tågar ut till leken under rop och blomsterregn, mellan qvinnor, som i tårar kalla ned Olympens hägn, ett panateneiskt festtåg, lysande i vapnens sken bland oliver och plataner, ur det bäfvande Atén. Varm är dagen, men från hafvet flägtar vinden frisk och sval. Öfver bergen stiger tåget, stiger ned mot yppig dal, passet vidgas — se, en tafla breder sig för häpen syn: eld och rök från tända byar fara hvirflande mot skyn, ständigt, ständigt nya eldar, och se der' i moln af damm gnägga redan gotens hästar, glimma gotens vapen fram. Än en blick ut öfver fältet, och till häst Dexippos sprang, och hans stämma, följd af ekon, mägtig öfver hären klang: »Lekens glada stund är inne! Sluten leden! Fällen lans!» — Leden slutas, lansar fällas, blixtrande i solens glans. — »Framåt!» — Fram falangen tågar. — »Och nu ljude stark och klar stridens sång, Tyrteiska hymnen från vår frihets stolta dar!» Sången brusar genom leden, tonande ur fulla bröst, gossars silfverstämma blandas skönt med männens djupa röst. Hör, han stiger, krigarhymnen, hör, han lyfter sig mot sky, svarad doft af Nordens lurar, gotisk sång och vapengny! * * *