73 jande tillkännagifvande: »komedien ’Mickel Wingler’ bifogas». Huru i de minsta detaljer en debutants uppträdande af direktionen denna tid skärskådades och bedömdes, derom lemnar följande yttrande af Clewberg ett bevis. »Den 16 Juli uppfördes af kongl. fransyska truppen tragedien »Zelmire» i hela hofvets närvaro, samt derefter ett divertissement af operans sujetter, hvaruti en ny pas de trois af Bournonville vann mycket bifall. Ma-dame Felix debuterade i Zelmires röle med succés, ehuru allmänhetens omdöme om hennes talent syntes mycket deladt. ' Hennes utseende och växt behagade allmänt. Hennes ställningar påtf teatern, armar och rörelser ega grace och noblesse. Hennes drägt var, om ej vackrare, åtminstone nogare i kostymen, än den - någon ffansysk aktris vid denna teater burit på fem år. Hennes ’jeu de phisionomie’ är ännu i allmänhet något matt; men vissa lyckliga momenter visade, att hon är i stånd att förbättra den. Hennes sensibilité är ej ännu nog developperad; men allt synes visa att hon eger fröet dertill. Hennes diction och sätt att säga rolen synas bevisa intelligence och att hon med tanken och känslan följer det hon säger. Det som minst behagar hos denna aktris är hennes son de voix. Hennes organ, ehuru stark och kanske för mycket manlig, är ej nog sonor och klar. Hon eger ej den rikedom af böjningar i rösten, som är så nödvändig och kanske endast vinnes genom tiden och ett långt arbete. Men då man besinnar den korta tid, hon användt på sin talang, på ett ställe, der hon ej egt några modeller att formera sig efter, hennes timidité vid sin debut och omöjligheten att under en hetta af några och 30 grader bibehålla den styrka, som en så häftig röle fordrar, torde hon för-tjena indulgence och gifva rum åt hopp om mera bifall framdeles. I allmänhet synes man kunna våga det omdöme, att hon på många ställen var god, men på intet elak eller rébutante. Asynen af hennes man och allusionen af några verser i en scen med honom hade så när förvandlat tragedien till fars». — Hvad dessa verser innehöllo, som voro på väg att vålla en sådan förvandling, omnämnes ej; hennes man var skådespelare vid samma franska trupp från 1781 till 1792. Den 22 Juli var drottningens födelse dag. Den hade ofta förut varit firad med mer eller mindre lysande fester inom hof-cirkeln; men nu, då både konungen och hertigen af Södermanland voro frånvarande, hördes ej af att någon dylik fest skulle förekomma. Den patriotiska glädjen öfver några lyckliga mindre sjöträffningar mot ryssarne, förebåden till segren vid Högland d. 17:de, om hvilken sistnämnda underrättelse dock ännu ej hunnit till hufvudsta-den anlända, ingaf den dramatiska teaterns artister den idén att på drottningens födelsedag gifva ett nytt spektakel, för att derigenom uttrycka sin glädje såväl öfver dagens högtidlighet som öfver den allmänna ställningen. Till den ändan hade aktören Björn, som var en flitig författare, bear-betare och öfversättare af teaterpjeser, sam-manskrifvit en komedi med sång i 1 akt, benämnd »Landstigningen». Men då tiden nalkades för dess gifvande föregingo några scener, »som voro mindre häftiga, men lika komiska som de föregående», säger Clewberg. I dessa var De Broen hufvudper-sonen. Pjesen var redan färdig och rolerna’ utdelade, då De Broen föll på den tanken, att den icke skulle uppföras på dramatiska teatern, utan på någon af teatrarna på de kongl. lustslotten, och han använde hela sin förslagenhet och all sin energi för att förverkliga denna tanke. Han utvalde för sitt ändamål först Ulricsdal. Der bodde drottningen under sommaren. Han vände sig nu först till teaterdirektionen och »sade sig af dramatiska teatern vara anmodad att begära det direktionen ville gifva befallning om teaterns öppnande och iståndsät-tande derstädes, för uppförande af detta spektakel». Direktionen svarade honom ganska rigtigt, »att hvarken direktionen egde rättighet att öppna eller dramatiska teatern att gifva spektakel på ett af kongl. maj:ts slott, utan på hög befallning». Man föreställde honom, »att konungen vid sin bortresa utstakat sättet för spektaklernas qång och icke gifvit tillstånd till extraor-dinära fester, äfven om de för andra orsaker skulle vara tillständiga». Trotsigt svarade De Broen härpå, att ingen kunde neka dem spela hvar de ville, då fråga var om att göra drottningen ett nöje, och tilläde stolt och liberalt, att de dessutom, hvad utgifterna anginge, voro beredda, »att dem sjelfve till alla delar betala». Vidare före