78 Derför doket slit bort, förr’n din själ varder blind, Och låt himmelens vind Spela fritt omkring klarnande panna och kind. Den, som solen dig gaf, har ock stjernorna satt Till att lysa i jordenes natt. Och till slut, när det jordiska mörkret förgår Och en blommande vår Kring ovanskliga verldar sin gloria slår, Då försmälter vår stråle, förklarad och ren, I den eviga kärlekens sken.» Fjalar. Bland Bränningar ne. Af Claes Lundin. IT. Från Agda till Gundborg. ’ (Forts, från föreg. häfte). Min snälla Gundborg, hvarför är du ej här? Jag trodde ej, att det' skulle vara så roligt vid en badort, som jag nu funnit det. Jag stiger tidigt upp, vandrar längs stranden och hör på vågornas sång. Det är en förträfflig musik, vid hvilken jag aldrig kan tröttna, och likväl ser jag gerna att tant Herlefsson, den snälla, präktiga tant Herlefsson, kommer och söker,upp mig vid stranden. Hon har alltid något af värde att tala om. Hennes klara förstånd och goda hjerta göra lifvet behagligt för alla som äro i hennes närhet, och för mig är hon, tycker jag, särskildt god. Jag har henne att tacka för mycket och skall aldrig glömma hvad hon gjort för min andliga utveckling. Om hon också icke lyckas med mig, är det sannerligen ej hennes fel. Tant Herlefsson påminner mig också allt för lifligt om min mor, och jag älskar henne ännu mer för den skull. Våra morgonvandringar vid hafskusten skall jag aldrig glömma. De äro mina käraste stunder på dagen, utan att jag derför har ledsamt en enda af dagens öfriga timmar. Vi bada, vi deltaga i sällskapslifvet, vi göra utflygter till fots och på vattnet, vi göra musik i sällskapssalen och der dansa vi också, ty vi hafva riktigt glada små danstillställningar med mycken ungdom, vackra flickor i fina, alldeles icke osmak-lika drägter, må du tro — åh, du kunde der få en hel mängd idéer i afseende på klädseln. En och annan mycket allvarsam herre eller mycket tadelsjuk fru eller fröken finner nog anledning till klander, men hvad bryr ungdomen sig om deras giftiga tungor? Hufvudsaken är att hafva roligt medan man är ung och då man ej gör något- ondt dermed, hvarken åt sig sjelf eller andra. Jag är säker på att kunna finna många ganska förståndiga flickor bland alla dessa yrhättor, som dansa hvar enda qväll, blott man hade tid att studera dem litet och de sjelfva hade tid att låta studera sig. Det är icke alla som hafva en tant Herlefsson, hvilken kunnat vänja dem att tänka äfven på lifvets allvar. Huru det är med herrarne, skall jag deremot låta vara oafgjordt. De äro nästan alla mycket artiga, mer än tillbörligt artiga, tycker jag. En och annan är dock motsatsen till artighet, och dem tycker jag alldeles icke om. Artig skall en karl vara. Tycker du icke det också? Men han skall icke vara så artig, att han dermed jagar bort hvarje allvarligt ord mellan man och qvinna, ty då misstänker jag att han tror, det vi icke förstå oss på något allvarligt samt att hans artighet är endast" en täckmantel för en ogynsäm tanke om oss. »Det är en liten toka», hörde jag här om aftonen en af våra herrar i badsällskapet yttra om en af de unga flickorna här, en liten snäll och älskvärd varelse, men hvil