84 ningen en sådan vändning, att man lätt kan begripa att hon intet skall gifta sig med honom. »Fåfängt sökte både jag och de öfriga öfvertyga honom om hans misstag. Slutet blef att De Broen gaf sig djefvulen på att han hade rätt, gick hem och fick en häftig träta med sin hustru om samma fras, samt öfvertygade henne om att hon varit för litet förnuftig, som gift sig med en sådan man». Den 17 Juni 1790 härjade en förskräcklig eldsvåda Carlskrona, ödeläde 5/6 delar af staden och bragte de flesta af stadens innevånare i så ömmande omständigheter, att de voro icke allenast husvilla, utan äfven i saknad af det nödvändigaste till lifvets uppehälle. Den allmänna väl-görenhetskänslan grep hela landet, och äfven på dramatiska teatern uppfördes den 8 Juli, till förmån för de brandskadade, Leopolds tragedi »Oden», vid hvilket tillfälle ledamöterne sjelfve betalte dagkostnaden efter lotternas storlek. Den här insamlade recetten uppgick till 301 rdr (här, som öfverallt i dessa berättelser, specie). Men innan detta spektakel kom till stånd yppades inom den dramatiska republiken mycken oreda. En del af ledamöterna voro eniga om att, på Ahlgrens proposition, uppföra detta spektakel; en annan del var deremot. Ahlgren, långt ifrån att på ordentligt sätt häröfver begära sammankomst och låta genom ordningsmannen saken föredragas, skickade, denne ovetande, omkring en lista, hvarpå en del tecknade sina namn, samt, när den var underskrifven, till ordningsmannen, med antydan att annonsera spektaklet på en af teaterns ordinarie dagar. Då ordningsmannen vägrade detta, såväl i anseende till oordentligheten, som förnämligast af det skäl, att ej alla blifvit hörda och gifvit sitt bifall till spektaklet, samt att en dag, som vore teatern förbehållen, ej kunde utan allmänt samtycke och med direktionens tillstånd bortgifvas och repertoiren ändras, vände sig Ahlgren till baron Rålamb (t. f. direktör under Armfelts frånvaro), som biföll hans begäran. Spektaklet annonserades då genast på kongl. direktionens befallning. Emellertid behagade Ahlgren utsätta och kalla till en extra repetition dagen förut, utan att derom tillsäga ordningsmannen, hvilkens rättighet det enligt reglementet var att utsätta tid och ställe för alla repetitioner; med ett ord förbigå honom i all ting och visa allt möjligt förakt, samt tillkänna-gifva att hvarken ordningsman eller reglemente voro nödiga och för den dagen gällande. Fru Marcadet, som var utrest på landet, hade tillkännagifvit att hon ej samtyckte till att detta spektakel skulle gifvas på teaterns dag. M:lle Neuman, som dublerade Thildas röl, hvilken hon gången förut hade spelt enligt sin tur,, hade skrifvit på Ahlgrens lista och lofvat spela i fru Marcadets ställe, ifall denna sjelf ej ville spela. På denna grund blef hon kallad till spektaklet och repetition. Man kunde ej föreställa sig, att dpn, som varit emot hela saken, skulle vilja deltaga i verkställigheten. När repetitionen skulle börjas, kom fru Marcadet till staden för att sjelf repetera och spela. Ordningsmannen sökte då öfvertala m:lle Neuman att afstå från rolen, men förgäfves. Hon vore kallad, fru Marcadet hade varit emot spektaklet, och hon, m:lle Neuman, skulle repetera och spela. Inga föreställningar hjelpte. En häftig träta uppstod, och båda började att repetera på en gång, samt försäkrade på fullaste allvar, att de båda skulle kläda sig och på en och samma gång göra sin entré på teatern för att spela Thildas röle och stadna qvar på teatern, till dess publiken hade afgjort hvem som borde aflägsna sig. Ordningsmannen underrättade genast författaren till Oden om den fägnad honom förestod, att vid representationen få se sin Thilda dubbel. Baron Rålamb var bortrest och ingen ville lyda hvarken reglementet, som man påstod vara kraftlöst för den dagen, eller ordningsmannen, den man så mycket mindre ville kännas vid, som han varit emot detta spektakel. »I en så svår belägenhet användes goda ord och hotelser ömsom, för att afvända en så grof och oanständig ri-dikyl, som det varit att få se två personer på en gång tala en och samma röle, hvilket aldrig kunnat harmoniera eller göra någon behaglig duett för publiken. Men allt fruktlöst; tilldess ändtligen efter flera timmars ordvexling hetsigheten af sig sjelf saktades och damerna förliktes på det sätt, att fru Marcadet spelte samt spektaklet gick väl och ordentligt». Vi hafva förut omnämnt en supplik till konungen från aktören De Broen, an