85 gående inrättande af en teater i Barnhuset. Denna supplik är både till den framställda planen och till stilen så egen, att den väl kan förtjena att blifva bekant. Den lydde som följer: »S. A. K! Hos E. K. M:t vågar jag i djupaste underdånighet göra följande projekt, som kunde gagna Barnhusinrättningen i Stockholm. E. M:t dyra nåd och publikens bifall, då jag visat mig på scenen af en svensk teater, har lyft min själ ifrån det enkla, som en aktör kan skryta af, och uppmuntrat mig att vilja bidraga till en inrättning, som så mycket hedrar mensk-ligheten. Sjelf nog lycklig genom ett anständigt uppförande i ungdomen att redan vid 32 års ålder kunnat öka folknummern med 5 välskapade och raska barn, finner jag huru olycklig jag vore, om jag skulle behöfva sucka för deras underhåll och uppfostran. Denna prospekt af mina egne samt dem som dagligen tåga förbi till det ställe, der desse i hast skådade olycklige njuta ett sådant beskydd, har pålagt mig att till E. M:t i underdånighet inkomma med följande plan till vinnande af mitt ändamål, hvilket jag i djupaste underdånighet hoppas, det täckes E. M:t med nådigt öga anse. E. M:t har nådigt inrättat, beskyddat, uppmuntrat och belönat den svenska dramatiska teatern. Det skulle således vara otacksamt om jag, såsom en ledamot af denna E. M:ts nationella teater, i min mån ej sökte att bidraga till E. M:ts nådiga önskan, som säkert är den att en gång kunna på svenska scenen få aktörer och aktrise1’ väl tillskapade och utan större pretentioner än att hafva en anständig bergning, och den glädjen att för någon gång skingra de bekymmer, som spirans tyngd medförer, samt att tillika lära rätt tala svenska språket, såväl på vers som på prosa. Detta kan ej vinnas då aktörer och aktriser träda första gången på teatern vid 24, 25 å 30 års ålder. Ett tydligt bevis derpå har man uti herr Lars Hjortsberg, som, efter min oförgripliga tanka, ännu är den första svenska aktören. H vårföre? Ty han är dervid uppammad. En aktör eller aktris, nu för tiden engagerad, får knapt spela 2:ne röler, förrän, då E. M:t, som alltid uppmuntrar den ny-begynnande, applåderar, man tror sig allaredan vara fullkomlig. Sådant kan före-kommas, då fattig mans barn, väl skapade och med godt begrepp, först läras att skrifva och läsa skrifvet, hvilket torde blifva den angelägnaste punkten i deras uppfostran, och att de vid 7 a 8 års ålder tagas antingen af Barnhusets eller af andras, då de dertill äro skickliga. E. M:t skulle med skäl kunna fråga huru detta skall tillgå, att utan fond af penningar tillöfva 15 å 16 barn, som årligen behöfva till deras underhåll en summa af 800 rdr, och huruvida Barnhuset dessutom kunde deraf hafva någon nytta? Svaret blir i djupaste underdånighet detta: att om E. M:t tillåter mig i stora Barnhuset inrätta en barnteater, som spelar på de dagar då kongl. Operan och Dramatiska teatern deraf ej äro generade, utfäster jag mig att, utom de spelande barnens soutenerande, ständigt betala en viss del af hvarje representation, efter öfverenskommelse, till Barnhusinrättningen. Jag ser alltför väl den svårighet, som hos E. K. M:t skulle kunna möta mig, i anseende till den skada herr hofsekrete-raren Stenborg derigenom tillfogades, i anledning af hans spel på söndagarna. Men, då flera olyckliga lif kunna räddas, om E. M:t nådigt bifaller denna min underdåniga anhållan, så vågar jag i underdånighet hoppas, det jag med min hustru och mina små barn, som aldrig upphöra att sucka till den högste för E. M:ts dyra persons beskydd, eger lika rätt som Stenborg till E. M:ts nåd. Om de rum, som på Barnhuset och teater-salen voro tjenliga, har jag med h. exc. riksrådet m. m. Sparre i ödmjukhet mig rådfrågat, och så snart E. M:ts nådiga bifall till inrättandet af denna barnteater blifvit till h. exc. eller mig lemnadt, lärer Barnhusdirektionen genast gifva anvisning på de rum, som nu icke rendera Barnhuset det minsta. Inredningen af denna teatersal och de rum, jag för egen räkning skulle bebo, lärer E. M:t visst icke räkna på, då omkostnaderna blifva obetydliga, i jemförelse med nyttan för Barnhuset och Dramatiska teatern. På dessa skäl och den lilla egennytta som framlyser i detta mitt till E. M:t i