Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nr 3. Mars
- Carl Svenske, af författaren till en Framtidssaga. V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
' 99
»Men är då icke den tid, hvari vi lefva,
en följd af en föregående, är icke det
närvarandes framgång beroende af de
förberedelser, som skett under det förflutna?»
»Till viss grad sant, chèr ami, men
det gäller ju icke att skörda utan i stället
att så, fast sådden måste ske under åska
och stormbyar — men vi tala ju», af bröt
hon sig med ett ironiskt skratt — »liksom
om det stode i vår makt att när som helst
göra början med verkliggörandet af dessa
stora planer. — Tyvärr återstår ännu
mycket ogjordt innan vi funnit handen, som
hejdar det fallande klotet, och ännu mer
den hand, som kan föra det uppåt mot
spetsen. — Krig och tronföljareval torde
likväl höra till våra närmaste mål».
»Öfver mig, kan ma chère cousine
herrska liksom en souveraine öfver sina slafvar».
»När man gör anspråk på himmelriket
är väl troheten det minsta, man kan
fordra. — Men hvad är det för någon ny
bekantskap som min son i dag fört med
sig», af bröt hon sig i det hon vände sig mot
sin dotter, hvilken åtföljd af Laforme och
några damer och herrar, närmade sig från
en sidoallé.
»Ah, ma foi de Paris, min vän från i
går», hviskade Meijersdorff med ett
öfver-lägset leende, — »om kusin hört
uppträdet hos Lafonfs i dag vid middagstiden,
är detta hjelten i detsamma, grefvinnan
Kasselsteins ridderlige försvarare».
»Det kan äfven synas», svarade
friherrinnan, under det hon flitigt använde sin
bredramade lorgnette.
»Parbleu, i dag är han ju en riktig
adonis, då skulle kusin sett honom på
förmiddagen; — storkragiga handskar, som
hvar för sig kunna räcka till för ett par
vanliga menniskor, utslitet gehäng . . . men
här hafva vi dem». —
Svenske hade i sjelfva verket undergått
en stor förändring till sin yttre menniska
tack vare hans nye väns råd och
anvisningar. Då han lemnade slottet, hade
denne följt med honom till Norrbro, der han
till en början förmåtts utbyta sin illa
medfarna hatt mot en ny och köpa sig
modernare gehäng och nya kastorhandskar.
Tiden var redan förliden, då han bort
söka sin tant. Och han lät derför genom
Lars underrätta sin morbror, biskopen, att
han först dagen derpå ärnade besöka
henne. Ett uppmärksammare öra hade hans
nye vän aldrig funnit för en redogörelse
för ställningar och förhållanden inom huf-,
vudstaden och hofvet. Samtalet hade
äfven fallit på Finland och det väntade
kriget, hvarunder Buddenbrock hade försäkrat,
till Svenskes stora glädje, att han skulle
blifva hjertligt välkommen hos hans far,
generalen, hvilken många gånger talat om
den gamle krigskamraten, öfverste Svenske,
och hade slutat med en fråga om han icke
tillät att Buddenbrock redan samma afton
fick föreställa honom för sin mor och
syster. Svenske hade till en början afböjt
detta anbud. Han ville icke på nytt
utsätta sig för Stockholmssprättarnes giftiga
tungor och Önskade helst ätt presentationen
först dagen derpå, då han hunnit att mera
tänka på sin klädsel, skulle ske. Men hans
vän var envis, aftonen var så vacker och
så skulle han i kungsträdgården, der
damerna för närvarande befunno sig, få se
hufvudstadens förnäma verld.
Dessa skäl verkade och under det de
följdes åt till Kungsträdgården
intresserade han sig mycket att få veta något
närmare om de kavaljerer, med hvilka han
under förmiddagen råkat i strid.
»Baron Meijersdorff är en sprätthök
och slagskämpe af första ordningen»,
svarade Buddenbrock, i det han tog Svenske
under armen. »I synnerhet då det gäller
att visa sin öfverlägsenhet mot fegheten
eller blygheten är han hittills
oöfverträf-fad. — För öfrigt är han eller söker
åtminstone att vara en aimabel kavaljer,
kurtiserar alla unga fruntimmer och kan,
om det fordras, göra en lika välrynkad
falbalan som någon sömmerska vid hofvet och
ett tapisseri vackrare än mäster Prechfs
ornamenter».
»Ett ädelt tidsfördrif för en svensk
ädling — men på hans pudrade kindben
kunde man se att han hade något af
qvin-na i sig».
»Det är den fransyska smaken som
regerar verlden, min vän — och, för öfrigt,
som man är klädd blir man hädd. — Ma
foi, unge man, skulle han säga till dig,
edra handskar äro parbleu glacerade under
näsan, ert gehäng ser, par Dieu, ut som
ett grimskaft, ert» . . .
»Upphör», sade Svenske allvarligt, »jag
har hört tillräckligt om den narren».
»Då gå vi till Schulenberg, för att
hålla oss till militärerne. Denne är af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Sep 27 18:33:49 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nu/1876/0107.html