223 Trålen. Ja, herre! vill gå. Thorfinn. Du får ej gå ännu!............ paus. Mins du hvad der stod i den der stora boken? Trälen. Inte har jag stort i minnet, men det kommer jag ihog, att det var på tal om två våldsmän, som blifvit hängda på kors ihop med Guds son — men den ena kom till himlen. Thorfinn. Blef han också vattenöst? Trälen. Nej, det sade inte biskopen! Thorfinn. Vet Du om vi ha några hästar på stallet? Trälen. De äro visst ute på bet, jag skall se efter. Thorfinn. Stanna! paus. Kan Du dö med lugn i denna natt? Trälen. Ja, om jag bara hann göra en bön först. — Thorfinn. Får man lugn då? Trälen. Ack ja, herre! ThORFINN stiger upp och tar en bägare. Du skall få den här om Du beder för mig. Trälen. Det är för litet! Thorfinn. Du skall få tio; men om Du nämner ett ord derom — tar jag ditt lif! Trälen. Det hjelper ej om I också gåfven mig j hundra. — I skolen bedja sjelf! Thorfinn. Jag kan ej! Men jag befaller Dig! Trälen. Jag skall lyda; men I fån se att det ej hjelper. — Jesus Krist, förbarma Dig öfver denna arma syndare, som tigger om din nåd! Thorfinn. Det är lögn — jag tigger aldrig om något! Trälen. Sen I att det intet hjelper nu! Thorfinn. Tag ner min brynja och hjelp mig. TräLEN hjelper honom. I stån ju ej stilla — jag kan ej knäppa söljorna! Thorfinn. Du är en stackare! Trälen. Men I darren ju i hela kroppen. Thorfinn. Det ljuger Du! VALGERD och GuNLÖD komma. Trälen. Får jag gå nu? Thorfinn. Gå! VaLGERD träder fram. Du ropade mig! Thorfinn. Det är ej sant! Valgerd. Dina ovänner äro öfver Dig! Thorfinn. Hvad kommer det dig vid? Valgerd. Rusta Dig. Jag har hört hvad som timat! Thorfinn. Då likar sig bäst att I gömmen Er på svalen! En NY BUDBÄRARE (inträder). Thorfinn Jarl — vi äro här! Vill Du gifva Dig?