225 ThORFINN med ansträngning döljande sin rörelse, går. Valgerd. Den mannen böjer ingen. Gunlöd. Gud gör det! Valgerd. Hans hårdhet är stor. Gunlöd. Guds nåd än större! Valgerd. Lef väl, mitt barn! Gunlöd. Törs Du lemna mig ensam qvar? VALGERD tar henne i famn. Ar Du beredd? Gunlöd. Den heliga jungfrun beder för mig! Valgerd. Jag hoppas på den Gud som är kärleken. — Gunlöd. Och på den heliga Guds moder. — Valgerd. Henne känner jag ej. — Gunlöd. Du måste tro på henne! Valgerd. Din tro är icke min! Gunlöd. Förlåt mig . . . Omfamning. Valgerd. På din plats nu! Gunlöd Öppnar vindögat och skådar ut derigenom. Ä ALGERD ställer sig vid golf-luckan med ett hloss. Gunlöd. Striden är skarp, moder! Valgerd. Ser Du Jarlen? Gunlöd. Han står midt i portlidret. 15 Valgerd. Hur ter han sig? Gunlöd. Allt viker för honom. Valgerd. Ar han trött? Gunlöd. Än håller han sig rak. Se hvilket norrsken! Valgerd. Ha många stupat? Gunlöd. Jag kan ej urskilja det — de dra sig utom skidgården. Himlen är röd som blod! Paus. Valgerd. Tala — hvad ser Du! GüNLÖD med liflig glädje. Silfverfalken! Valgerd. Hvad såg Du? Gunlöd. Jag såg en falk! Valgerd. Det betyder olycka! Gunlöd. Far kommer! Valgerd. Är han sårad? Gunlöd. O, nu faller han! Valgerd. Stäng till dörren — och se’n i Guds namn! Gunlöd. Nej, inte ännu — ett ögonblick! Valgerd. Är Du feg? Gunlöd. Nej! Nej! går mot dörren. Stridsbullret aftager småningom. ThORFINN staplar in blek och sårad. Vänta!