228 pipa hos tjocka Tunnman på Tre byttor, får man betala kalaset — sex styfver måttet bara för dubbelölet». — »Kunde få ett fullt tenstop för hälften i min ungdom, på hvilket tapperi som helst i staden. — Gumman min der hemma fick magvärk af för stark föda häromdagen då hon fick mjölk till vattgröten. — Men se der vimpla de nu bakom udden» afbröt han sig i det han rusade upp. — »Pass på Johannes vid nickhakarne»! Den främsta slupen hade icke väl hunnit skjuta sin stäf framom udden, förr än Niklas stod med den brinnande luntan i hand vid nickhakarne. Det ena skottet efter det andra uppväckte dånande eko’n, hvilka, likt ljudet af den väntade åskan, rullade bort öfver bergen, under det att den enä efter den andra af de med löf och flaggor festligt smyckade sluparne styrde af inåt viken och lade till vid stranden. Allt efter som de framkommo ordnade sig damer och kavaljerer under skämt och skratt på den vackra gräsplanen, under det att båtkarlarne buro i land korgar med vin och matvaror. När alla voro komna i land satte sig tåget i rörelse mot Johannis bergs värdshus, der festen skulle ega rum. Musiken öppnade tåget, derefter gingo kavaljerer och damer parvis — och under de muntra melodierna af en modern fransk kontradans rörde sig tåget upp för den grönklädda backsluttningen. Leende utsigter öppnade sig åt alla sidor. Till höger låg en liten kulle, klädd med höga, susande furor, under hvilka svala löfsalar voro uppförda, till venster låg en liten trädgård med höga tulpaner och prunkande solrosor; och längre bort visade Mälaren en flik af sin underbara fägring, då han, kransad af löfklädda stränder, här och der smyger sig in i förtrollande vikar, frambärande Neckens slängkyss till den trånande skogsrån. Det ena paret efter det andra stannade och uttryckte sin förtjusning öfver nejdens skönhet innan det inträdde genom den höga äreporten af hvitstammiga björkar, på hvilka stora i blått och rödt målade vapensköldar, med »vackra och sinnrika» tän-kespråk voro upphängde. Ett dubbelt namnchiffer: M. E. och H. M. under en friherr-lig krona, utklippt af kulört papper, som var uppsatt på förstugubron, ådrog sig i första hand gästernas nyfikenhet. Men den ena öfverraskningen var hopad på den andra. Från en mindre stuga till venster utträdde ett lysande tåg af herdar och herdinnor, förda i rosenbojor af olympens gudar, hvilka beslutit att vända åter till den kalla norden, då de fått höra att ett vördnadsvärdt par i dag skulle fira sin silfverbröllopsfest och skyndat bringa det sin hyllning. Bland den af skönhet och behag strålande gudaskaran ådrog sig i synnerhet Aphrodite flertalets blickar. Sällan hade också någon drägt klädt en ung flicka bättre än den som Ulrika bar, såsom den ur hafvets skum uppstigna kärleksgudinnan med sitt rika, blonda hår utslaget och genomflätadt med sjögräs och neckrosor. I Svenskes ögon var hon redan ett öfverjor-diskt väsen. Nu framträdde Hymen, som för dagen iklädt sig den blygsame namnsdagsskal-den Andreas Hesselii obetydliga skepnad, och började, efter att hafva sirligt bugat sig för det främsta paret, hvilket utgjordes af friherrinnan Buddenbrock och general Stenflycht, som förestälde hennes i kriget frånvarande make, att deklamera gudar-nes helsningstal. I dygdens höga prakt, på ädla anors grund, Du Magdalena har, allt se’n din födslostund, upplyst vårt ringa lag, med vänskap huld och sund, liksom en sorgfri dag upplyser minnets lund. Hvi sku vi icke då Din helga dag nu prisa, och upp ur hjertats grund vår ömhet mot Dig visa? Kom nio muser fram, kom Pindens sånggudinnor ! Satyrer, Nymfer små, och herdar och herdinnor ! Stig upp ur vågens skum I våta små najader! och sjung från skogens djup Er sång Ha-madryader! Kom, firen denna fest, som Hymen här tillreder åt detta sälla par. Hjelp mig att bringa neder vår Magdalenas lof och hennes makes pris. — Hon skön som Daphne är; han är som Pallas vis — Ack må de alla dar af salighetens spis sin lust och gamman ha’ som i ett paradis!