304 myternas bildbarhet för konstens ändamål, i hvilken Geijer, som bekant, framlade vissa tvifvelsmål som visserligen delvis blifvit häfda, men i grunden innehålla jemväl åtskilligt som för alla tider står fast. Bland bilagorna böra nämnas utdragen ur musei-inventarierna 1804 och 1816 samt de nyare listorna öfver åtskilliga gåfvor och andra tillökningar, genom hvilka uppkomsten af den nuvarande samlingen förmedlades. Såsom önskningsmål för denna dyrbara na tionalegendoms närmaste framtid torde böra framhållas i främsta rummet en jemnare och mer konstvetenskaplig representation af de äldsta och äldre inhemska mästarne och vidare en gallring af en del dupplet-ter och mindre värderika taflor inom de utländska afdelningarna. Dessa senares syfte bör nämligen vara ett uteslutande estetiskt, medan åter en öfvervägande konsthistorisk plan bör ligga till grund för den svenska afdelningens ordnande. —rn. I valet och q v a 1 e t *). Lust och glädje i själen brinner, När jag Zephis råka får; Men der jag ej henne finner Mig blott ledsnad förestår. Jag ängslas, jag plågas, och jag är Andra så väl som mig sjelf till besvär. Månn’ jag är kär? Hvad menar hon, min sköna? Tvi som med säkerhet vet hur det är. Kärlek, du som nöje skänker, Tag min låga i försvar. Bacchus vin på gnistan stänker, Att den brinner mera klar. För en vän jag myser åt en bål, För min Iris vinet jag tål. Min Iris’ skål! På henne nöjd jag tänker: Kärleken är mitt föremål. Bacchus sökte mig inbilla Att han lifvets vällust gör; Strax jag frågte min Camilla: Tror du att gubben mig förför? Nej, svarte hon, jag vet hur du är böjd; Supa blir ej din vällust och fröjd: Din smak är röjd, Ej vin dig kan förvilla; Kärleken endast kan göra dig förnöjd. Ack, min himmel, hvad för plåga! Jag är nästan utan hopp. Hjertat står i ljusan låga; Ack, jag räds det brinner opp. Klämta, spruta, gör allarm och skjut, Utur buteljen drag korken ut! Bort eld och krut! Bryt sönder Astrilds båga Och låt min kärlek se sitt slut! C. M. Bellman. Rättelse: Genom förbiseende vid utbrytning har i Tidskriftens Augustihäfte uti uppsatsen &ckså en forn-forslcare i noterna s. 266 orden »namnen minnes jag ej», som höra till den första noten kommit ned i den andra, hvilket såsom vållande omening benäget torde af läsaren rättas. Huruvida deremot runan V, som förekommer 2 gånger sid. 268 sp. 1 rad. 20, är en förbättring på grund af senare granskning än författarens, måste lemnas oafgjordt; men säkert är, att vid den af honom företagas der ganska tydligt stod K och ej K, hvilken yngre runa icke här är ens antaglig. G. DJURKLOU. Lösa permar (praktband) till fÖTSta årgången af månadsskrifts NU finnas till salu å 1 Krona och 50 öre exemplaret hos herrar bokhandlare, månens skriftens ombud samt dess expedition, N:o 44 Vesterlånggatan. । -------------------- *) Prof ur den nya samling af Bellmans arbeten som är under utgifninghsf C. EichLnm.