Till och från gästabudet. Hågkomster af en gammal »Närikes-tralN. Melodi i polsktakt. Bortfärden. Gubben å gumma di skull’ te gästbo’s lanka Piga sitter hemma, ho spinner 16J) å stankar. »Hå hå ja ja! Nock har di’t bra, Men ja så lagum får’ä. Dotra ska mä — Dä va lickt dä — Gullbånn ho har um hårä» 2). Gubben å gumma di utåt vägen lanka’, Dotra lommar 3) ätter, förninga får ho kanka. Drängen så ung Bär på en pung Penningar, som ska på kaka; 4) Speleman ska Og någä ha, Spörs um han gir te baka. Hemkomsten. Gubben å gumma di lulla’ 5) öfver gälé, Båga va di fulla, å dä va fälle väl dä. »Nu ha vi hatt E så go natt, Tvänne så goa dagar. Öl ha vi fått, Brännvin så godt, Mat uti våra magar». Gubben å gumma di pusta’ å di stanka’ För all den fägna’ på gästäbo plä vanka. Drängen så vat 6) Gjort stor bravat; 7) Spörs fälle hur han får’ä. Dotra ä ung, Sorgen blir tung, Når dä lir fram åt årä. —rkl.— Carl Svenske tidsbilder från midten af förra århundradet af Författaren till En Framtidssaga. (Forts, fr. föreg. häfte) XX. Ringa odling kräfdes för hundrafyra-tio år sedan för att vinna inträde i det presterliga ståndet. Från plogen till predikstolen var vägen sällan lång. Under pudrets och sminkets tidehvarf, var den teologiska kunskapsbördan oftast blott en svag fernissa, allt för tunn för att icke hästbytarens och drinkarens råa karakte-rer skulle lysa fram, i stället för religionslärarens och menniskovännens. Den landt-prest, som icke lade sig vinn om att kunna rida, dricka och byta hästar på marknaden, i kapp med ortens mera ryktbare hästbytare, hörde visst till undantagen. Men sinnesstämningen hos sjelfva folket var icke mindre religiös än i våra da !) spinna 16 eller svinalö: spinna svinhår till mattor. 2) De unga flickor, som utgjorde brudens följe hade i äldre tider håret fiätadt med guldband och andra grannlåter. 3) lomma, gå sakta; kanka, bära något tungt. 4) Penningar som ska på kakä. Vid bröllop skedde sammanskott då kakorna kring-bjödos. 5) lulla, gå ostadigt. 6) vat: rask, hurtig. ") bravat, bedrift. 22