375 liknöjdt, i det han betraktade honom från alla sidor och lyfte i bakaxeln. »Jo, jo men, din sjöbjörn, men så är det också annat don att ta’ i än en roslags-skuta». »Hvem ska’ åka i den?» »Tänk om du finge veta det!» »Hör på kamrat, jag frågade dig hvem som skulle åka i den der kaleschen». »Ja, inte var det jag som frågade den gången». »Stå inte och åbäka sig så der för främmande folk» hördes i det samma en hvass, qvinlig stämma inifrån ett af uthusen. — »Du vet lika så väl som du lefver att du ska’ vara med och föra bort generalen». »Hvilken general?» sade Svenske nyfiket. »Kors, Buddenbrock vet jag, han som de ska’ halshugga för förräderi». »Akta sig hon, Bergströmskan, att prata om mer än hon vet», sade stalldrängen i det han satte ämbaret från sig, och såg sig förskräckt omkring — »ty löjtnanten sitter der inne i källarsalen och finge han höra hvad hon pjollrade om skulle väl hin rida henne». Svenske hade fått veta så mycket han på det hållet kunde hoppas få veta. Hans plan var redan uppgjord. Han visste hvar Strussenfelt och de öfrige vännerne höllo sig dolde. Innanför källarsalen var ett mindre rum. Der skulle han senare på aftonen stämma möte med dem. Schulenberg skulle sedan under någon förevändning narras dit och orderna om generalens förflyttning frånnarras honom. En annan vagn skulle under tiden hållas till reds. — Några gamle soldater, som man kunde lita på, skulle eskortera honom på vanligt sätt och under det man letade efter Schulenberg, skulle generalen redan vara ett godt stycke utom staden. Ännu visste han icke timmen som var bestämd för afhemt-ningen. Men aflösningen skulle icke ske förr än tio på aftonen och till dess kunde Lars på ett eller annat sätt skaffa sig reda derpå. Det återstod endast tecknet. Allt gick efter uträkning. — Schulenberg fick en biljett, skrifven med fruntimmersstil, hvari han togs till rådgif-vare i en politisk intrig och sattes i utsigt att komma i åtnjutande af sin hessiska pension, om han efterkom uppmaningen och infann sig på mötesplatsen. Tiden utsattes till kl. nio. När han kom till den utsatta mötesplatsen väntade honom en svartklädd, tät-slöjad dam, i en hög Phaéton. Hon sade icke ett ord utan bjöd honom med handen att taga plats bredvid sig. Han tvekade ett ögonblick, men litet glad efter den mängd Rotenbleicher han druckit under aftonen, dröjde det icke länge innan hans nyfikenhet tog ut sin rätt. Att fara ett stycke utom tullen i detta mystiska sällskap innebar en viss retelse och på den ljusa som-marqvällen kunde ju intet hända honom. För öfrigt kunde ingen ha något intresse af att utse honom till offer. Han var känd öfver hela staden såsom en person som egde ingenting mindre än en för stor kassa. Han såg hur den hvita perlraden glänste * genom den täta slöjan. Detta var mer än nog för att förmå honom att skyndsamt stiga upp på sätet. Vagnen körde några famnar utåt den smala gatan. Derefter vände han plötsligt af inåt en gränd. Schulenberg märkte ej detta, sysselsatt som han var att genom slöjan söka uppfatta sin tysta grannes anletsdrag, förr än vagnen redan var inne i ett mörkt porthvalf. Nu kände han sig fasthållen bakifrån af någon som stigit upp på vagnsfjedrarne. En rullad näsduk stacks i munnen på honom och innan han hunnit nog hemta sig ur sin förvåning, för att sätta sig till motvärn, var han redan bunden till händer och fötter och införd i ett litet rum på sidan af portgången. Här undersöktes nu hans fickor af den slöjade damen. Han skrattade i mjugg, oaktadt sitt raseri vid tanken på den snopna min, hon skulle göra, när hon skulle finna hans börs tom. — Men hans förvåning vardt i stället så mycket större då hon utan att fästa sig vid de få skramlande plåtar som denne innehöll, lade honom åter på sin plats och i stället framtog det hopvikna papper som han bar innanför rocken och som var ordern om generalens bortförande. Han ville slita sig lös för att återrycka det. Men hans band voro för starka. »Låt honom icke komma ut förr än i morgon bittida» sade den förmenta damen med djup basröst, i det hon skrattande lem-nade brefvet åt kusken. »Nej, Ers högvälborenhet — inte på