381 sorgsna blickar ut öfver fjärden. I stället stod han nu i akterstäfven på den gungande båten och blickade till baka mot staden, hvilken långsamt försvann bakom uddarne i den rödaktiga aftonbelysningen. Fartyget bar holländsk flagga. Slut på andra delen. O moder kära! Efter Riickert. »O moder kära, jag kan ej spinna, jag uti stugan kan ro ej finna, så trångt är här. Se. rocken stannar, och, hur du bannar, så brister tråden, o moder kär! Igenom rutan syns våren titta; hvem kan väl dröja, hvem kan väl sitta och spinna då? Låt ut mig smyga, så vill jag se, om jag ej kan flyga som foglar små. O låt mig springa, der vindar susa, der bäckar brusa, der blommor ringa med klockor blå. Sa, jag dem plockar, och mina lockar så skönt jag smyckar med kransar då. Och hör jag gossar-nes vilda skara, så vill jag skynda, vill flink jag vara, ej stilla stå. Jag fort mig gömmer här bakom gräsen, tills de med väsen förbi mig gå. Men om så stilla en vänlig gosse mig blommor bringar, säg, moder lilla, hvad gör jag så? Får jag väl vänligt på honom blicka och bifall nicka, när han mig beder att dröja få?» A. M. Lidfors.