6 »Det blir alltså sent, innan jag kommer härifrån . . . Men kan jag lita på din bror, Kätchen?» Han letade med den osäkra blicken hos en närsynt efter den plats, der hon stod, liksom ville han forska i hennes anlete om hon talade sanning. Men en vild dryckessång, som i det samma ljöd från källarvåningen förtog hennes svar: »Ty i påfvens hof, der går man utan lof. Och i påfvens skrin Finns båd5 flickor och vin!» Hon stirrade oroligt med 'sina djupa, svarta ögon på främlingen. Plötsligt for hon upp. En hemsk aning tycktes få makt öfver hennes tankar vid de skrällande ekon, som detta omqväde lockade ur de mörka hvalfven. »Guds heliga moder, det är kättarne!» utbrast hon med en så ängslig min att främlingen icke kunde återhålla ett leende. »Ser jag då så hemsk ut, mitt vackra barn?» frågade han med mildt tonfall. »Jag är ju äfven en af dem som du kallar kättare!» Hon kastade en frågande blick på honom utan att svara. Hennes nyfikenhet kämpade synbart med hennes ängslan. Men han såg ju så höfvisk ut. Ett misstroget leende smög sig kring hennes läppar, hvilket slutligen öfvergick till klingande skratt. »Hans nåd, en kättare?» skrattade hon, i det hon återtog sina sysslor. »Det skulle fader Bonifacius vèta, han som sade mig i går att de hade horn i pannan och voro ludna öfver hela kroppen. Men jag blef så rädd då jag hörde sången, som lät alldeles så som bror Gerts, då han härmar deras sång.» »Det är edra prester och munkar, som jaga skräcken i allmogen», sade främlingen allvarsamt. »Vi liksom Sachsarne föra dock endast krig mot Kejsaren och hans soldater, dertill Gud gifve oss framgång, hädanefter som hittills, vår rättvisa sak till heder, hans namn till ära och oss alla till evig salighet. — » »Fader Bonifacius sade äfven att kättarne inte hade någon Gud och att det derför vore ett heligt verk att förgöra dem, såsom man gör med ormens afsäde.» »Tala då de helige fäderne om sådant med barn och unga qvinnor?» »Ja, hans nåd. Hvarje gång hans helighet är här på besök talar han med bror Gert om intet annat än kättarne, alltsedan de brände hans bror i klostret». »Men när du nu hör att jag är èn sådan der kättare, vill du då inte bringa mig om lifvet?»