Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. Februari - Om det aristokratiska samhällselementet inom svenska folket, af Anders Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en samhällsklass, liknande hvad Englands pärskammare och Roms
patriciat ville vara.
Men denna utveckling, ifall den varit möjlig, blef afbruten
genom Gustaf Adolfs riddarhusordning, till hvilken vi nu återkomma.
I hela samhällslifvet medförde denna en förändring, som både i sig
sjelf och än mer genom sina missbruk och sina följder blef af stort
och tvåhundraårigt inflytande. Den saknar inom andra länders
historia ett fullt motsvarande sidostycke och har åt svenska
aristokratien gifvit en ganska egen rigtning, vi våga säga missrigtning.
Låtom oss derföre taga en närmare öfversigt af den märkvärdiga
företeelsen!
Hvarje furste, som vill hindra aristokratien från att
egennyttigt förtrycka lägre samhällsklasser, och från att egennyttigt
ingripa i konungamagtens rättigheter, — eller ock från att patriotiskt
hejda regentens egennyttiga sjelfrådighet; hvarje sådan furste vill
gerna inskränka magten hos nämnde samhällsklass. Vi minnas, hur
Tarquinius afslog de högsta vallmoknopparna, och huru Ingiald
Illråda och Kristian den II följde samma åsigt, hvar på sitt sätt.
Sednare tiders regenter hafva sökt samma mål men genom mildare
medel, — rysska tsarerna genom Rosrjädsböckernas uppbrännande,
Richelieu och Ludvig 14:e genom aristokratiens förvandling till en
beroende tjenst- eller hofadel. En nedsättning af den gamla
odalmanna-aristokratiens magt blef ock, med eller utan beräkning,
slutliga följden af riddarhusordningen 1626 dels af dess fel, dels och
i synnerhet af det sätt, hvarpå den missbrukades. Vi anmärka i
dessa hänseenden följande punkter:
1:o. Riddarhusets indelning i klasser tycktes visserligen
försäkra den gamla odalmanna-aristokratien om öfvervägande magt;
men innebar på samma gång fröet till den inre splittring, som år
1680 förberedde hela bördsaristokratiens slutliga fall.
2:o. Adelskapet, det vill här säga frälsemannarättigheten,
hvilken förut hade i allmänhet varit mer eller mindre personlig, fri och
rörlig, fästades nu orubbligt vid börden. Derigenom blef ståndet
formligen förvandladt till ett slags sluten kast, skild från de andra
medborgarklasserna, och med de vanliga följderna af öfvermod å ena,
afund å andra och ståndsfördomar å båda sidorna.
3:o. Adelsmannen fick åtnjuta flere privilegier utan att göra
någon motsvarande tjenst åt staten och blott till följe af sin
frälsebörd. De rikare försummade mer och mer sin rusttjenst; de
fattigare kunde icke ens bjuda till att fullgöra den. Åtnjutandet af
rättigheter utan fullgörandet af skyldigheter måste missleda
frälsemännens och såra ofrälsemännens rättskänsla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
