57 4:o. Adelsskapets rättigheter blefvo ej såsom fordom en lagligt sjelfskrifven följd af sjelfförvärfvad eller vårdad förmögenhet och af för densamma fullgjord rusttjenst, utan förvandlades formligen till en skänk af regentens personliga nåd, och förlorade derigenom mycket af sin sjelfständighet och sitt anseende. Dessutom! Ofrälsemännen kunde någorlunda fördraga den gamla fåtaliga odal-manna-aristokratien, vid hvars öfvervigt de under århundraden vant sig, och hvilken genom rikedom och ofta äfven genom bildning och för-tjenster gjort sig af ett sådant företräde till viss grad värdig. Men nu uppstod en adel af alldeles nytt slag. En kanske föga utmärkt man hade dock lyckats vinna regentens eller dess gunstlings nåd; en Tyttmästare eller major hade i en träffning utmärkt sig genom mod och rådighet, ■— och derföre blefvo nu dessa herrar och flere deras likar, tjogtals nästan hundrade tals, upphöjda till adlig värdighet. Det tycktes för ofrälsemännen mycket orättvist, att denne nye frälseman och hans ättlingar skulle för jemnförelsevis temligen vanliga förtjenster benådas med stora och ärftligt fortgående företrädesrättigheter, näml, att vara och förblifva sjelfskrifna ledare och lagstiftare öfver hela det öfriga svenska folket. Värdet af dessa nya värdigheter nedsattes ytterligare derigenom, att några regenter med sådan utnämning hedrade ovärdiga eller mindre värdiga personer t. ex. då Kristina nästan på en gång till både friherrlig och greflig värdighet upphöjde en Schlippenbach, en Steinberg, många likartade exempel att förtiga. 5:o. Än mer blef värdigheten nedsatt genom den orimligt stora mängd adelsslägter, som nu inom få år tillskapades. Är 1626 räknade Sverges riddarhus blott 133, men år 1654 ej mindre än 696 introducerade slägter. Efter den nya riddarhusordningens införande hade antalet på 28 år blifvit mer än femdubbelt. Ansvaret faller på Gustaf Adolf, som först formligt stadgade den nya grundsatsen och sjelf under sina återstående sju regeringsår adlade 63; och på Kristinas förmyndare, som under 12 regeringsår adlade 136; — men ojemförligen mest på Kristina, som under tio regeringsår meddelade 371 nya adliga värdigheter. Är 1626 funnos blott 3 grefliga ätter; Kristinas far hade tillaggt blott en, hennes förmyndare ingen; hon der emot ej mindre än 18. Är 1626 funnos blott 9 friherrliga ätter. Kristinas fader hade tillaggt blott tre, hennes förmyndare ingen: hon deremot ej mindre än 46. Före henne funnos 318 nobi-literade adliga ätter; hon tillskapade ytterligare 307, så att man kan räkna inemot tre sådana på hvarje månad af hennes regering. Hela landet blef öfversålladt med dylika nya ätter, alla med anspråk på frälseföreträden, och, emedan de flesta voro fattiga, äfven på Nu. 1877. 5