70 Mr L:s bostad, hufvudsakligen skilja sig från hus i staden. Att Mr L. invid sin bostad hade rum för både stall, vagnsbod och andra uthusbyggnader förstås af sig sjelft; och lika lätt förstås, att det större utrymme, som medgifves ett boningshus på landet eller i en »suburb», äfven betingar åt detta en annan form och en större sjelfständighet och omvexling, och att det naturligtvis framför allt blir bredare och lägre, hvarigenom äfven en och annan olikhet måste uppkomma i den inre anordningen. Så t. ex. blir förstugan bredare och ljusare; »the drawing-room» ligger vanligen på nedre botten vägg i vägg med matsalen; matsalens fönster på fasaden utvidgar sig ofta till ett bredt, i halfrundel utskjutande s. k. »bay-window»; sängkammarafdelningen börjar redan en trappa upp, och och derofvanför är ofta ej mera än ännu en våning. De två säng-kammarvåningarne torde äfven medgifva ett eller annat »sitting-room» (rum att sitta i om dagen, hvardagsrum). I allt öfrigt liknar det landtliga husets anordning och inredning i hufvudsak husets i staden — och det har alltså liksom detta sitt underjordiska kök med dess inre och yttre trappuppgång. Man må för resten ej föreställa sig, att ens en landtlig bostad någonsin får den långsträckta formen som hus hos oss. Mer än fyra fönster i bredd kan jag ej påminna mig ha sett annat än på palatser eller offentliga byggnader. Med sådana hus ha vi emellertid här ej att göra. Ej heller kunna vi särskildt sysselsätta oss med de täcka och ofta med mur grön och andra klängväxter rikt omslingrade små bostäder, som äro kända under det poetiska namnet »cottages» (kojor), och som ofta bebos af anspråkslösa familjer af den bergade medelklassen, och särskildt synas vara ett omtyckt tillhåll för nygifta. »A cot-tage and a happy couple» (en koja och ett lyckligt par) klingar nem-ligen lika bra tillsammans för engelska öron som »en koja och ett hjerta» för svenska. Efter denna beskrifning på det engelska huset ligger det nära till hands att äfven kasta en blick på husfolket, tjenarne; och de äro i sanning ej utan sitt särskilda intresse, enär de dels intaga en i viss grad annan ställning till husbondfolket än våra, och dels erbjuda en större mångfald af arter och dertill mera bestämdt utpräglade typer. Som bekant spela också tjenarne hos de engelska humoristerna ofta en rätt framstående role. Beträffande först deras allmänna ställning till husbondefolket, så får jag som min iakttagelse nämna, att jag aldrig i England varit vittne till eller hört omtalas denna vänliga, stundom förtroliga, ton mellan husbönder och tjenare som ännu ofta förekommer i Sverige, åtminstone i våra småstäder och än mera på landet. Och